Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grimeton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVil
och proppade i sina kläder samt begav sig skyndsamt
därifrån i tanke att köra hem med detta goda byte.
Under det att detta skedde, voro några stycken drakar
längre norr i marken uti en liten sjö, som kallas Ångst-sjö,
och tvådde sig.
Drakens natur lärer vara, att när det lider åt sommaren
draga sin skatt ur sina jordgömmor till solens varma sken
för att därmed rensa rost och mögel bort. När drakarna nu
återkommo, var deras skatt försvunnen, varpå dessa bestar
för att återvinna den och släcka sin sorg flögo uti luften
svävande för att uppsöka sin fiende, som hade borttagit
deras dyrbara skatt.
Vad %m nu hände, bör icke förgätas utan vara för
eftervärlden ett minnesmärke, huru underlig Herren är, som
dem ifrån jägarens snara frälsar, som honom därom bedja
och dessutom ej tvivla.
Mannen var på några bösseskott nära sitt hem.
Drakarna hade utsett honom till offer och tänkte nu ernå sin
önskan och hämnas. Mannen vände sig om och fick höra ett
susande i luften, liksom om skog och berg hade ramlat över
varandra. Han visste vad som förestod honom och att han
var saker man. Denna svåra syn förmådde honom med tårar
och bön knäfalla och bedja sin Gud om nådig förskoning från
dessa grymma rovgäster, lovandes därjämte Herranom sin
Gud, att han ville sälja de vita oxar han hade för sin vagn
och skänka penningarna till Sankt Olofs kyrka. Gud hörde
hans bön och slog dess gastar till marken uppå hårda
hälleberget, varpå besynnerliga fasoner efter tvenne stora drakar
och tre ungar ögonskenligen ännu i dag synas.
Den förste av dessa ligger främst, icke långt ifrån
Rosendahl. Denna grymma best har förmodligen varit
skarpare i sin framfart än de andra och kanhända så slug, att han
först skolat träffa mannen, omringa honom och hindra
honom, till dess de andra av hans sällskap kunde hinna fram och
fägnas av rovet så väl som han. Att märka stället, där
mannen dväljdes och gjorde sin bön kan jag icke så alldeles,
emedan de gamla män, som levde i min barndom och efter sina
förfäder visste berätta om stället, redan äro döda. Det har
jag dock hört, att mannen icke var långt ifrån sitt hem, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
