Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrea - Slättåkra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastning av denna jord, som efter första året måste gödslas,.
nedlägges den till gräsväxt, då plogen nyttjas till dess
återupptagande.
Utan tången skulle hälvten av socknens invånare ej
kunna föda sig. Tången uppköres om hösten och vintern; om
våren bredes och torkas den som hö, köres till åkern och
blandas med kreatursspillning samt ligger blandad en månad, då
den är bränd och med förmån kan nyttjas till vilken säd som
hälst. Såväl stubb som äng plöjes för vinterrågen och
gödslas ovanpå.
De flesta torparna bo vid stranden, där de taga bort
tången för åboarna, och betet förtära deras kreatur. De
sitta för en obetydlig skatt, exempel den som kan skörda 10
tunnor råg, 10 tunnor havre och 4 tunnor korn, kan giva 6 à.
10 runstycken rigsgäld. Mången åbo hämtar sommarbrödet
hos torparen och kör hö och torv tillbaka.
Dubbel portion föda till folk och dragare fordras här
mot där, som tång ej finnes; man får väl mer foder men
oftast mindre riklig säd, alltid kvicklupen jord för tångens
skull. Utsädet är stort, men avkastningen på 30 tunnor här
blir mindre än på 25 annorstädes.
Slättåkra.
Här i Slättåkra, ävensom i Qvibille bruka bönderna
plantera en à två eller till och med tre granar på taket.
I Slättåkra kyrka hänga tvenne ljuskronor. Den större
har följande inskrift: "Guds heliga namn till ära och hans
hus till prydnad hafver Borgaren och Bryggaren Jöns
Hansson i Malmö föräradt denna Lius krona åt Slättåkra kyrka i
hwilken han var i Christo inlemmad och är född uti Dragaröd
Anno 1750."
Manfolkets klädsel består av mörkblått, ljusblått, brunt
och grått vadmal. Får och getskinns västar användas allmänt
och alltid med den ludna sidan inåt. Även de s. k.
skoffel-tröjorna äro utmärkande för den i socknen vanliga dräkten.
De förmögnare kvinnfolken hava vid högtidligare
tillfällen kamlott, men i allmänhet bestå deras kläder av
verkens-kjortlar och bundna ylletröjor. Då kvinnfolken äro klädda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
