Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varbergs fästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lill
gavs enligt Cantzlers Embetets skrivelse 15 okt. 1792. Hans
fru fick av kunglig nåd uppbära de 32 sk., som mannen under
arresttiden haft som dagtraktamente.
1792. Generalmajoren, R. S. O. Baron Carl Friedrich
Pechlin. Skulle förts till Carlsten men insattes i stället här,
där han dog.
1793. Avskedade adjutanten Adolf Friedrich von
Valden, svagsint. överflyttades 1799 till hospitalet i Malmö.
1796. F. d. amiralitetslöjtnanten 01. Eskelsson, för
flera begångna svåra brott och förseelser såväl emot
krigsartiklarna och den militära lydnaden, som förnämligast för av
honom emot K. Maj :ts högtälsklige farbroder och
förmyndare, H. K. H. Hertigen av Södermanland, under loppet • av
ransakningen nyttjade lasteliga och högst förgripliga
utlåtelser. Satt först på Marstrand. Var dömd från livet men
benådades 1793. överfördes under bevakning från Warberg
till Stralsund 1798.
Tillägg vid kommendanter på Warbergs fästning.
1690. Arvid Gyldenehr––––––. Fick 1696 kungl,
till-istånd "att för sin plaisir då och då skjuta några harar", men
anställde fullkomliga jaktpartier och strövade så i trakten,
att folket däröver funno sig föranlåtna att klaga. Var
misstänkt och till och med hos konungen angiven för olaglig
sammanlevnad med lärekonstapeln Gardt Wadenhus’ hustru
Ingrid Lööt, vilken tillika med dess man och barn, han av
överheten befalldes skilja från både sig och fästningen. Den
synnerliga ömhet och vård, som han visade för detta folk,
den svårighet, han gjorde att avlägsna, dem från stället, och
den uppmärksamhet, han av garnisonen och själva
slottsprästen fordrade för hustrun, och vilken sträckte sig ända
därhän, att kommunikanterna nyårsdagen 1696 blevo
uppehållna och gudstjänsten långt över vanligheten utdragen,
för det denna hustru ej förr hunnit upppkomma, tjäna icke
att minska denna misstanke. Tid efter annan uppsköt han
oavsett kungliga tillsägelsen dessas avresa under
föregivande hos landshövdingen, som yrkade fullbordan av majestätets
vilja, än att hustrun var för sjuk och svag, än att dem
felades respenningar. Men landshövdingen vederlade dessa
fö-Tegivanden med följande yttrande: "Det torde ej vara tro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
