Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra angelägenheter. J. Scheffer anför flere helt
olika trummor, hvilka naturligtvis haft olika
hänsyftningar. Till en sådan trumma hörde en
ben- eller hornhammare, en visare jemte några
jern- koppar- eller silfverringar uppträdda på en
läderrem. För utrönande af tillkommande ting lades
ringarne på trumman, som anslogs med hammaren,
hvilket verkställdes med högtidliga åtbörder
och sång. Ringarnes förhållande till figurerna
bestämde spådomarna [1]. Dessa trummors
figurteckning var således ett slags bildskrift, som
tvifvelsutan uppkommit uti en mycket aflägsen forntid.
Runstafvarne, hvilka ej allenast varit allmänt
begagnade under största delen af medeltiden utan
äfvenledes flere årtionden derefter, visa med sina
dels verldsliga dels kyrkliga sinnebilder för
angifvande af årstider och helgedagar, att nordborne
länge bibehållit figurteckning i stället för
bokstafsskrift. — Föröfrigt ådagalägga de många
symboliska bildverk och målningar, som förefinnas i de
helgedomar, hvilka under medeltiden uppstått, att
man ansåg sig kunna med dylika föreställningar
klart meddela de vigtigaste begrepp.
O. Rudbeck omtalar en sönderslagen sten, som
funnits i Jäders socken vid Arboga, och som var
så slät, att kläder blifvit derpå klappade, ehuru den
var enligt hans yttrande så full med hieroglyfiska
djurliknelser som någon egyptisk pyramid [2]. Derå
sågos menniskor, boskap, fåglar, fiskar m. m. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
