Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finna vi ej sällan hos Nordens gamla skalder och
sagoskrifvare aningar om ett urfolk, som här
brukat de sten- och flintsaker, hvilka vi till
myckenhet finna inom Skandinavien. Guden Thor slogs
med sin stridshammare mot jätten Hrugner, som
förde en stenklubba [1]. Gudruns söner, hvilka
hade brynjor, hvarpå jern icke kunde bita, blefvo
på inrådan af en enögd man, Oden, ihjelslagne
med sten [2]. En konung Alf, som var en stor
trollkarl, fälldes af Orvar Odd med trollstenar [3].
Thetleif kunde icke öfvervinna Sigurd, innan den
förre fått den sednares segersten [4]. Dessa
sagoberättelser visa, att man ansett stenvapen tillhöra
en jätteslägt, hvilken genom öfvernaturliga krafter
och trollkonster trotsade de skarpaste vapen.
Då hällristningarne ofelbart äro, såsom jag
ofvanföre visat, dels inknackade dels inslipade med
stenverktyg, och då så mödosamma arbeten helst
till en så ansenlig mängd icke rimligtvis utföras
med dylika hjelpmedel, om bättre förefinnas; så
synas ifrågavarande minnesmärken tillhöra det
urfolk, som här vistades före ja troligtvis långt före
Asarnes inflyttning. Det är i sig uppenbart, att
ett sådant urfolk innehaft en låg bildningsgrad, och
att detsamma till följe af bristande insigter och
otjenliga verktyg mindre idkat åkerbruk och
handaslöjder än jagt och fiske samt föröfrigt sysselsatt
sig med ströftåg och fejder. Då vi tyvärr sakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
