Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i forntiden en helt annan betydelse än i våra
dagar. I Latin beteckna horn mod och styrka, deraf
sumere cornua o. s. v. I Amerikas bildskrift ha
horn alldeles samma betydelse. Således torde horn
å kämpar böra betraktas både som verkliga och
symboliska.
Till förekommande af framtida misstag måste
jag härvidlag göra en ytterligare anmärkning. För
att bevisa det stenåldern genomgått hela
bronsåldern och sträckt sig långt in i jernåldern säger
S. Nilsson, att hällristningarne i Bohuslän
påtagligen tillkommit under jernåldern och att der
finnas bland obestridliga jernvapen, lika obestridliga
stenvapen i kämparnes händer. Han påstår, att
exempel för de förra ses uti hvarje svärd, och att
bevis på de sednare träffas säkrast bland yxor och
klubbor. För att åskådliggöra detta påstående har
en ståtlig mansfigur blifvit införd i texten. Den
är både till hållning och ställning så skickligt
afbildad, att en sådan figur förgäfves sökes på alla
hittills bekanta hällristningar såväl i Norden som
annorstädes. Denne nymodige kämpe bär å hjessen
två prydnader, hvilka mer likna upprättstående
öron än utåtsvängda horn. Han har svärd
vid sidan och upplyfter med den högra handen en
stridsyxa och håller med den venstra en sådan
bakom sig. Författaren anser denne mans två
stridsyxor lemna stöd åt Holmbergs äsigt, att de
äro såkallade kastyxor [1]. Denna figur, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
