Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De snäckor och långskepp, hvilka våra
sagoförfattare beskrifva, ha nästan inga likheter med
de äldste Nordbornas enkla och dubbla kanoter.
Jag torde likvisst böra för fullständighetens skull
nämna något ytterligare härom. De Skandinaver,
som historien känner, byggde sina fartyg vanligtvis
spetsiga åt båda ändar och gåfvo dem stundom
medelst stammarnas daning utseende af drakar,
ormar och andra djur. Framstammen föreställde på
sådant sätt hufvud och bakstammen stjert eller
svans. Stundom liknade seglen drakens vingar [1].
Ett skepp, hvilket tillhörde Olaf Haraldson, hade
å förstäfven ett buffelhufvud och å akterstäfven en
svans. Samme furste hade ett skepp, som förde i
framstammen ett konungahufvud, hvilket han sjelf
utskurit. I sagorna omtalas krigsskepp, som hade
från 30 till 60 rum. Ett långskepp borde i Norge
ha enligt lag 20 till 25 sessar; men om ett sådant
ej kunde af dithörande mantal få full besättning,
skulle det förkortas, dock fick intet långskepp ha
mindre än 13 sessar. Långskepp hade från 20 till
200 mans besättning. Härskeppen fingo merendels
namn efter de djur, hvilkas hufvuden voro
afbildade å framstammarna. De kallades således
Draken, Buffeln, Tranan, Ormen o. s. v. Stundom voro
stamprydnaderne starkt förgyllda och relingarne
behängda med blänkande sköldar. Ehuru våra
förfäder varit från djupa hedendomen, såsom både
ut- och inländska häfdatecknare berätta, utmärkta
sjömän; så var det först, såvidt man vet, omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
