Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta åtföljde sina fallna egare i grifthögarna. De
stora sköldarne, stridsyxorna och lansspetsarne
måste angifva de vapen, som blifvit med den döde
nedlagda. Att dessa vapen äro i ojemförligt större
skala tecknade än de öfriga der förekommande
figurerna kan icke väcka någon förundran; enär
man bland våra vanliga hällristningar aldrig
finner, hvad man ej heller kan rimligtvis vänta,
naturliga förhållanden iakttagna. En närmare
bekräftelse på mina förklaringar öfver de afbildningar,
som träffas i Bredarör, torde af det ofvananförda
och efterföljande inhemtas.
I afseende på hithörande figurers hufvudsakliga
föremål kan jag väl icke med Münter antaga,
att Druider vid Kivik anställt ett menniskooffer;
men jag tror deremot, att Nordens urinbyggare
hedrat en bortgången härförare med slagtande af
krigsfångar eller trälar samt offerdjur. Tacitus
berättar, att Cheruskerne efter Vari nederlag slagtade
de romerska tribunerne och centurionerne, och att
Hermundurerne äfven offrade fångar [1]. Kimbrerne
brukade vid stora kärl slagta sina fångar och spå
af deras blod och inelfvor [2]. Skordiskerne och
Göterne anställde äfven menniskooffer [3]. Det är
bekant, att Svearne, plågade af hungersnöd,
samlade sig i Upsala, hvarest de den första hösten
offrade oxar, den andra menniskor och den tredje
konung Domalder, att Aune offrade nio af sina tio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
