Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ehuru jag redan på ett och annat ställe skärskådat
Holmbergs påståenden i afseende på hällristningarnas
sena tillkomst, så måste hans skäl
derför här uti ett sammanhang öfvervägas.
Jag har ofvanföre visat, att hällristningarne
tvifvelsutan äro inknackade och inslipade med
stenskärfvor. Då häraf följer, att dessa minnestaflor
härröra från stenåldern, så måste de vara mycket
gamla. Holmberg, som fattat en motsatt mening,
bestrider möjligheten att med blotta stenverktyg
bereda sig fartyg af en lika ansenlig och prydlig
beskaffenhet, som de, hvilka föreställas på våra
hällristningar. Möjligheten häraf borde dock ingalunda
sättas i något tvifvelsmål, enär vildarne å
Söderhafsöarna med idel sten- och benverktyg skaffat sig
både större och prydligare kanoter än några, som
här afbildas. Ehuru Holmberg påstår, att våra
bergtaflor ej kunnat utarbetas med stenstycken, så
medgifver han likväl, det man i Frankrike, Skottland,
Tyskland och Danmark funnit sådana afbildningar
i grafrum, som ha mycken likhet med våra
griftstugor eller dyrhus och således äro ganska
gamla. Han medgifver äfven, att man uti en
uråldrig halfkorsgraf på Axevalla hed i Vestergötland
förmärkt en hällristning. Han medgifver slutligen,
att Bredarör vid Kivik, ehuruväl han anser
detsamma tillhöra bronsåldern, har figurer, hvilka
äro utarbetade utan jernverktyg [1].
Holmberg har af hällristningarnas innehåll sökt
hufvudsakligen bevisa, att de tillkommit mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
