Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Den sällsamma vävnaden, av Ragnar Tomson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(4
HALLS BERÄTTELSER
Den sällsamma vävnaden.
Av Ragnar Tomson.
Hur sällsam är ej den brokiga vävnad,
vars inslag skifta i mörkt och ljust,
som väves samman, dä dagarna skrida,
av det som grämt oss och ögat tjust.
Där ligger, nattsvart som höstkulna kvällar,
i levnadsväven ett långsträckt fält.
Det talar tydligt om mörker och vånda,
som i det svarta har sammansmält.
Och om det ginge ur detta så mörka
för mig att draga ut tråd vid tråd,
de skulle te sig, som hade jag rivit
från något sorgdok en nattsvart våd.
Och om de ägde, som människor, tunga
och kunde tala mig öppet till,
jag skulle höra, att trådarna spunnits
i mörka stunder, då allt går vill.
Hur sällsam är ej den brokiga väven —
nu följs det svarta av vackert vitt,
som täljer för mig om ljuvliga stunder
då solen lekte så ljust och blitt.
Så skiftar väven av vemodsfullt mörker
och ljusa stunder med sol och gull,
och skytteln vandrar och vävstolen dunkar,
så länge spolen av tråd är full.
Så väves samman, då dagarna skrida,
vår levnads vävnad av natt och dag.
I väven skymta, då trådarna brista,
vår livsbilds verkliga anletsdrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
