Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Porträttet, av Poul Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANUARI MÅNAD
13
dem fria och naturliga. De ’blyga
och tillbakadragna fingo mod.
Plötsligt erinrade sig alla, att de
voro kamrater. Det här var ju
roligt, riktigt roligt. Och då kunde
det vara tämligen likgiltigt vad
festen gällde.
Gästerna erövrade rum efter rum.
]N’u upptäckte de hur vackert där
var överallt. — Yad hon är
förtjusande! viskade de till varandra.
Och inte det minsta stel eller
högdragen, som vi trodde.
Fru Gude räckte till överallt. —
För hans skull, viskade hon. Han
skall inte g!å och glädja sig över en
fest, som inte är lyckad.
— Direktör’ns fru är makalös,
sade ordföranden till Gude. Men
när klockan är tolv, så blåsa vi av.
Vi skola ju festa i morgon igen.
Fru Gude, som just svävade förbi,
hörde det och kastade en förstulen
blick på klockan. — Gud ske lov,
bara en enda liten timme till!–
När klockan var tolv, slutade festen
med en stormande (hyllning för
värdinnan och hennes man.
Fru Gude stod och tog avsked
med var och en särskilt. — Nu hade
de alltså roat sig hos den man, som
de låtit måla "till skräck och var-
nagel" ! — Hön räckte dem vänligt
handen. Hon hade hämnats, och
hon trodde, att det i varje enskilds
samvete skulle sitta en tagg, då de
efteråt tänkte tillbaka på denna
bjudning.
•Så var hon äntligen ensam!
Hennes man följde de sista gästerna ut.
Hon stödde sig mot pianinot, så
dödstrött att hon knappt förmådde
hålla sig upprätt.
Rosorna i vasen på pianinot voro
redan halvvissna i den upphettade
luften. Hennes klänning hade fått
ett par otrevliga fläckar. Rummen
sågo oordentliga och tillstökade ut.
Hennes man kom in igen. Han
nickade åt henne, alltjämt i
feststämning :
— Yad alltsammans har varit
lyckat! Just den stämning jag ville
ha. Och vad du har varit strålande!
Hon kunde ha gråtit av
medlidande med honom. Hennes älskade
vän, som aldrig skulle få veta
sanningen.
Han kom ända fram till henne.
Hon slog sina armar om hans hals
och drog honom intill sig med
samma outsägliga ömhet som en moder,
vilken vill värna om sitt barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
