Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - En Kungadröm, av Pinus Strobus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(16
HALLS BERÄTTELSER
allehanda övervåld från deras sida,
fastän de skulle vara landets
försvarare mot fiender. Kung Carl har vid
flera tillfällen visat stort ädelmod
mot norrmän, en sak som väckt stor
och allmän förundran bland dem.
Och mer än en norrman började
önska honom seger över Danmark.
Strax öster om Fredrikshald
ligger den ansenliga byn Tistedal
med sågverk, kvarn och övriga
anläggningar vid den vattenrika
floden Tistan med dess skummande
forsar. Höstfloden stiger mäktig,
bönder frakta från alla håll sina
sä-desforor till mäld i Tistedals stora
präktiga kvarn. Den välfödde Olof
mjölnare tar emot dem med sina
hurtiga drängar och har ett
skämtsamt ord att säga dem alla. Och
på samma gång får han veta
nyheter från alla håll. Kunde
kvarnens väggar berätta allt vad de
fått höra, skulle det bli en lång
och märklig krönika för hela
trakten. Mjölnaren känner också sin
betydelse: rik är han, och mycket
vet han. Och kanske är hans egen
historia märkvärdigare än mången
annan, som berättats inom den
gamla kvarnens väggar. — Nu
äger han som minne av sitt livs
saga blott dottern Borghild kvar.
Hon har fått den bästa uppfostran,
delvis i Köpenhamn. En fager och
hurtig tärna är hon nu, tjugu år
nyss fyllda. Giljare ha ej fattats.
Till och med officerare från
staden ha haft ett gott öga till den
nordiskt fagra ungmön. Men hon
har ännu ej gjort sitt val och
känner sig lycklig nog att vara
härskarinna i sin faders förmögna hem.
Men lugnet i trakten varar ej
länge. Rykten börja flyga. Bygg-
nadsarbetet i staden övergives.
Sågarna rassla ej som förut. Endast
mjölnaren och hans drängar ha
bråttom. Natt och dag bedrives
arbetet i kvarnen. Men det är ej
längre bönder som långsamt forsla
sina lass därifrån. Hela mälden
går nu, bevakad av soldater, till
Fredrikssten med dess utanverk.
Husen i Tistedal börja se
övergivna ut: stängda dörrar,
tillslutna fönsterluckor. Yad är orsaken?
Har Tistans mäktiga flöde
svämmat över sina bräddar och drivit
folket från hem och härd? Nej,
men från Värmland, Dalsland och
Bohuslän nalkas svenska armén på
marsch mot staden. Norrmännen
äga ett väl utvecklat spioneriväsen,
och därför få de snabba
underrättelser om den karolinska härens
frammarsch. Snart skall denna
här nå fram till gränsen, och
sedan —? Oemotståndligt bryter
den fram, likt Tistans mäktiga
lopp.
På stigen längs Tistans södra
strand höras hovslag av en häst i
raskt trav. De närma sig. En
ensam ryttare skymtar mellan
granarna. Han bär den svenska blå
uniformen och har den trekantiga
svarta filthatten nedtryckt i
pannan. Hans smärta gestalt, hans
vackra hållning, det högburna
huvudet, de väderbrynta, friskt röda
kinderna, den buktade näsan, den
kraftiga hakan, de klara blå
ögonen, vana att med en blick uppfatta
allt i nejden, hans lugna sätt att
tygla hästen — allt antyder
obruten hälsa och sällsynt
handlingskraft. Kanske förråda linjerna
kring ögonen och silverstänken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
