Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - En Kungadröm, av Pinus Strobus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(22 HALLS BERÄTTELSER
Björn tror knappt sina öron.
Står han nu inför konungen,
Lejonet, som han lurat på?
— Vad har han gjort?
En av soldaterna, den med vilken
Björn brottats, stiger fram och
avlägger rapport. Konungen
betraktar soldaten och fången med
intresse och befaller, att man tager bort
den senares ögonbindel. Därpå
frågar han:
— Vad heter du?
— Björn.
— Bra namn! Varifrån är du?
— Från Gaustad.
— Ditt yrke?
— Jägare.
— Ja, naturligtvis, en björn
måste ju jaga. Vad jagade du här,
norske Björn?
—- Lejonet.
— Så! säger konungen med en
road blick, och sköt bom? Nå,
Björn, du är fri. Vänd åter till
dina jaktmarker i de norska fjällen
och skogarna! Se här har du
ersättning för förspilld tid. Du är
en käck gosse!
Konungens blick överfar med
välbehag jägarens kraftiga figur.
Björn tycker, att den ser rakt
igenom honom. På ett ögonblick är
han frigjord ur banden. Häpen
och förvirrad över den plötsliga
vändning hans öde tagit, kastar
han sig till konungens fötter. Men
denne hindrar honom med ett
befallande: "Stig upp, norrman!
Blott för din Gud skall du
knäfal-la." Och så vänder sig den
svenske hjälten ifrån honom och
fortsätter med snabba steg sin gång.
Men soldaterna säga: "Det var din
frälsning, norrman, att kung Carl
kom denna väg i dag, då han
begav sig till korum i lägret".
Björn känner sig i den kulna
novemberdagen liksom
genomstrålad av ett varmt, klart solljus.
Är det lyckan över friheten, över
det återvunna livets gåva? Det
synes honom snarare, som om det
ljuset strömmade emot honom från
den svenske konungens ögon och
hela person. "Lejon eller lamm?"
frågar han åter och åter sig själv,
medan han skyndar bort från
Tiste-dal. "Lejon? Ja! Eller lamm?
Ja!" Så faller honom i minnet
Borghilds svar, då han gjorde
henne samma fråga: "Han är k
o-n u n g e n".
"Borghild!" tänker han. "Jag
måste träffa henne. Jag måste få
veta, hur hon har det nu." Så beger
han sig av genom skogarna upp
mot Rokkevand, Stugan där känner
han väl till. En morgon, just som
solen skickar några bleka strålar
genom molndoket, knackar han på
dörren. Borghild kommer och
öppnar. Förskräckt frågar hon, om
han kommer med olycksbud. Men
han lugnar henne genom att hälsa
från hennes fader, som han träffat
vid önskligt välbefinnande. Så
berättar ban vad som hänt honom
själv. Borghild lyssnar med stor
uppmärksamhet men med sänkt
blick. Men då han förtäljer om
mötet med konungen, som skänkt
honom livet och friheten åter,
färgas hennes kinder av en hög
rodnad, ögonen lysa som stjärnor, och
hon viskar full av beundran: "Kung
Carl, de svenskes konung!"
Då hårdnar åter Björns sinne.
För hans öde har hon ej stort
intresse, tänker han. Men ett enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
