Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - En Kungadröm, av Pinus Strobus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANUARI MÅNAD
25
och språksam och ofta fallen för ett
skämt.
— Vad tycker generalen om
norr-baggarne för resten? frågar han
helt tvärt.
— De kämpa med stor
förbittring och ge aldrig pardon; men så
löpa de också galant ibland, svarar
Schwerin.
— Ja, säger konungen, de ha
många duktiga karlar i Norge.
— Men karska och bångstyriga
äro de, säger Schwerin.
— Ja och ändå ha de föredragit
att lyda under Danmark i 300 år;
det är obegripligt, säger konungen.
— Kanske sitter deras mod mest
i munnen, säger Schwerin.
— Ah nej, säger konungen,
Sverige har ständigt haft stor
olägenhet av norrmännen vid krig mot
Danmark*. Om vi skulle pröva på
att göra dem till våra vänner.
— Norrmännen vänner! Det
torde bli svårt nog, säger generalen.
— Dock icke omöjligt, svarar
konungen. Och kanske bli de
vänner att lita på.
— Kanske, Ers Majestät. Men
det målet nås nog ej med värjor
och kanoner.
— Det är ock min tanke. Men
det lär väl finnas andra vägar. Vad
säger generalen, om vi skulle ge
dem en egen norsk konung?
— Åh, Ers Majestät, ett sådant
ädelmod mot fienden finnes endast
hos Sveriges konung.
— Gud har stora planer med
Sverige, svarar konungen med
inåtvänd blick. Han vill se Sveriges
rike kämpa för rättvisans sak bland
* Under föregående århundraden hade
norrmännen stundom härjande trängt
fram ända till Bottniska viken.
folken. Om Gud giver oss en god
victoria, Armfelt tar Trondhjem, vi
taga Fredrikssten, så marschera vi
mot Kristiania och innesluta
Akers-hus till lands och sjöss. Kanske låta
norrmän och danskar då tala med
sig. Då ha vi val mellan två vägar:
l:o Danmark återlämnar våra
områden i Tyskland mot det att vi
lämna tillbaka Östnorge; eller 2:o
erbjuda vi norrmännen frihet att
välja egen konung samt förbund
med Sverige. Då skola de nog
gladeligen köra ut alla danskar. Så
ha vi vunnit en bundsförvant.
Detta sista alternativ synes mig
klokare och fullt rättvist. I sådant
fall behålla vi naturligtvis
östlandet till Glommen som säkerhet, tills
Norge fullgjort sina förbindelser.
— Ers Majestät, det är samma
principer som i Polen.
— Ja, det är så. Varje folk fritt
under egen konung!
— Norrmännen borde i sanning
känna sig tacksamma. Men tror
Ers Majestät, att de också bli det?
— Tacksamma, troligen icke!
Men så kloka borde de väl
åtminstone vara, att de med glädje
antaga det anbudet. Sverige och Norge
stå då tillsammans mot Danmark.
Tillsammans skydda vi våra kuster
mot vem det vara må. — Sedan är
det England och Ryssland. Mot
endera måste vi gå snart därpå för
att tvinga fram fred. Från Bergen
och Stavanger är ej långt till
England med svenska och norska skepp.
Ingår England fred och blir oss en
god bundsförvant få vi i värsta fall
avstå från Bremen och Verden.
Sedan återstår Ryssland. Det skulle
mycket förundra mig, om inte
Turkiet då har lust att än en gång ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
