Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Fru Ellas val, av Anna Ölander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(28
HALLS BERÄTTELSER
hon, medan hon drack sitt varma
kaffe, om ett par familjer, som hon
spårat upp — särskilt den ena var
ett ytterst ömmande fall. Mannen
var död för ett par år sedan, men
hustrun arbetade som en slav för
att draga sig fram med barnen.
Hon var en av dessa kvinnor, som
hellre stupa än klaga, sade syster
Berta; men nu låg också hon sjuk,
och barnen hungrade. De fattiga
grannarna hade anmält saken för
församlingssystern; och nu ville
hon fråga om fru Berg hade något
i kassan . . .
— Tyvärr är den nästan tom,
blev svaret. Men det blir väl någon
råd. Jag skall gå dit så fort jag
kan — syster Berta ville alltid att
någon av fruarna i "välgörenheten"
såg nöden med egna ögon.
— L’åt inte mig hindra, inföll fru
Brandt vänligt. Det måtte vara
förskräckligt —- sådan nöd hör man
aldrig om på landet.
— Nej, det är nog värre i större
städer. Du vill väl inte gå med
mig, Ella, så kan vi gå med
detsamma. Hur var nu adressen —
jaså, Strandbäcksgatan 70 —• då ta
vi bussen, så går det fortare.
Fru Brandt tyckte sig inte kunna
neka — det skulle inte taga lång
tid. Och snart voro de i stadens
utkant, långt från präktiga hus och
lysande butiker, över en smutsig
gård kommo de ned i ett källarrum
— mörkt, iskallt, nästan utan
möbler — ja, syster Berta hade inte
överdrivit. Där låg den sjuka
modern, och barnen gräto av hunger
och köld. Fru Berg hade med sig
några bullar åt dem.
Ella Brandt hade aldrig sett
något dylikt — hon var van vid över-
flöd och goda dagar. Att det fanns
sådant elände i världen — det hade
hon aldrig kunnat tro . . .
Fru Berg talade vänligt med den
stackars kvinnan och lovade henne
hjälp genom syster Berta denna
samma förmiddag. Och så gingo de
ut — fru Brandt kämpade med sin
rörelse. Och när de kommit ut på
gatan, grep hon sin väninnas arm.
— Det är ju förskräckligt, sade
hon, att det finns sådant elände.
Och vi andra gå här i lyx och
överflöd! — Hon öppnade sin eleganta
väska . — Se här, Ingegerd, skaffa
skaffa barnen mat och ved — och
täcken i bäddarna — det räcker väl
inte långt — men åtminstone att
börja med. Jag tänker på om mina
små barn hade det så . . .
Och hon skalv som i frossa, trots
den tjocka kappan. Så gick hon att
göra sina uppköp i stadens butiker.
Hon stod därinne i den eleganta
pälsvaruaffären, och all dess
härlighet breddes ut för hennes ögon av
artigt bugande herrar. Vilken
skulle hon välja? Hon önskade i denna
stund, att hennes man varit med,
och hon hörde hans ord, då de
skildes: "Du behöver inte se på priset
— laga att du får det som är
riktigt präktigt . . ."
— Den här pälsen är vår allra
bästa vara — outslitlig — det
bästa, yppersta skinn i världen. Vi ha
till olika priser, allt efter storleken
— 1,000 kr. färdig — och till 1,200.
Det gick runt för den unga frun.
Hon såg framför sig det mörka,
fuktiga källarrummet — den bleka
kvinnan och fyra barn, huttrande av
köld och hunger. Ochhon
skulle köpa en päls för tusen
kronor . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
