Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Fru Ellas val, av Anna Ölander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(30
HALLS BERÄTTELSER
nog, min älskade!" brukade han
säga. Nu var emellertid den affären
avgjord och kunde ej ändras.
Ännu några uppköp hade hon att
göra, och ännu ett besök hann hon
med. Sedan var det tid att tänka
på hemfärden — det började ryka
snö i luften, klockan var nära fyra,
och just när hon kom fram till
stadshotellet, stod hennes man där och
öppnade dörren till bilen.
— Utmärkt, vännen min! Nu
fara vi ined detsamma — det artar sig
visst till oväder. Jag hoppas du är
nöjd med de affärer du gjort?
Pälsen?
— Fullkomligt nöjd, inföll fru
Ella. Jag får redogöra för allt, när
vi komma hem.
Hon visste att hennes man ej ville
språka, när han satt vid ratten; så
komma sakerna ut från hotellet, och
fru Ella satte sig bekvämt tillrätta i
den rymliga bilen. Så bar det åstad
genom gatorna och ut till
landsbygden — de hade en och en halv
timmes resa till hemmet, och det
mörknade tidigt. Snön fortfor att falla
och blåsten ökades — nu var väl
riktig vinter i antågande, och fru
Ella tänkte med tacksamhet på sitt
varma, komfortabla hem. Nog hade
hon känt det gott även förut, men
egentligen utan att riktigt göra sig
reda därför. Hon var ända sedan
barndomen van vid ett förmöget
hems många förmåner och hade
aldrig mött nöden i världen eller
mycket reflekterat däröver. Hennes
make var en god husbonde, och
folket vid egendomen hade det bra.
Kommunerna på landet kunna taga
bättre vara på sina fattiga och
hjälpa dem; men nu började hon förstå,
att i de stora städerna finnes skri-
ande nöd, som ingen vet om —
elände som de lyckligt lottade sällan
tänka på, om det inte tillfälligtvis
kommer dem under ögonen.
Det var på detta hon tänkte,
medan bilen susade fram genom
mörka skogar, där träden började lysa
vita av snö; så bar det åter ut på
slätterna, där ljus lyste i
halvdunklet från stugor och gårdar. Och när
de svängde upp vid stora trappan
till lierrgårdsbyggningen och
tjänarna mötte så vänligt, och hon
kom in i den varma hallen där
barnen jublade över föräldrarnas
hemkomst -—- då såg hon sitt präktiga
hem mot bakgrunden av nöden i
världen. Och ett: "Gud ske tack
för allt gott jag har", ljöd därinne
i hjärtat.
Den gamle befallningsmannen
väntade att få tala vid sin
husbonde, och herr Brandt hade ett par
brev att skriva. Det var först
senare, när barnen gått till sängs, som
de båda makarna kunde talas vid i
ro.
— Nå, Ella min — berätta nu!
Fanns det något riktigt bra att
välja på i pälsvaruaffären? Du sade
att du var nöjd . . .
—■ Ja, fullkomligt. Men nog
önskade jag, att du varit med,
Lennart — jag hade svårt att
bestämma mig . . .
— Det behövde väl inte vara
svårt — endast ta det bästa som
fanns . . .
— Men det kunde jag inte. Då
skulle jag beställt en pälskappa för
1,000 kr. eller mer och det kunde
jag inte . . .
■—- Yad menar du, käraste? Jag
hade ju sagt, att du inte behövde
se på priset. Var den inte vacker?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
