Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Härskardrömmar efter tio år, av Arvid Svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(36
HALLS BERÄTTELSER
tomma likt isöknarna under
polarnatten. Som en flykting och nästan
ensam kom Napoleon till Paris.
Och etfter flykten från Moskwa
kom så folkslaktningen vid Leipzig,
sammanbrottet, Elba, de hundra
dagarna — och slutligen Waterloo
och S :t Helena.
Så ibrast en världshärskardröm
med traditioner från
Assur-banipal genom
Neibu-kadressa r—C y ju s—D a r
i-u s—A 1 e x a n d e r—C e s a r—
Karl den store fram till
honom, Napoleon, som
skulle föra den till
slut li g fullbordan!
En världshärskardröm om tio år.
1804—1814!
På sin öde klippö gick han och
frågade sig med förvåning, hur
Europa nu kunde leva, då han, som
var dess själ, var borta. Men
Europa fortsatte att leva — och han
fortsatte att dö. Han hade överlevt sin
dröm och sig själv.
Och elva år efter hans egen död
slocknade ett sprött ynglingaliv i
galopperande lungsot borta på ett
slott i Österrike. Det var den
konung av Rom, som av sin fader
skulle ärva en värld.
Men han ärvde den aldrig.
Sent en kväll kom en
frikyrkopredikant genom Londons gator till
sitt hem. Han hade predikat i ett
tält, som var uppslaget på en
begravningsplats i Whitechapel. Den
som skulle hålla mötena hade
sjuk-nat, och så hade denne andre blivit
anmodad att tala. Han hade
samtyckt.
Nu kom han hem. Hans hustru
väntade honom vid ibrasan på den
lugna, husliga härden. Barnen
so-vo. Det var så stilla och innerligt
trivsamt, och det låg en atmosfär
av kärlek och frid över hemmet.
Men husfaderns sinne var fullt av
brusande, stormiga tankar:
"O Käte", sade han, "nu har jag
funnit min uppgift! Dessa
människor äro de, efter vilkas frälsning
jag längtat under alla dessa år. När
jag i afton gick förbi dörrarna till
de upplysta krogarna tyckte jag mig
höra en röst säga i mitt öra: ’Var
kan du väl finna sådana hedningar
som dessa, och var behövs ditt
arbete lika väl?’ Där och då offrade
jag såväl mig själv som dig och
våra barn iför detta stora arbete.
Detta folk skall bliva vårt folk, och vår
Gud skall bliva deras Gud."
"Dessa människor" — de voro
avgrundens folk! Han kom från
East End och Whitechapel, det
brittiska rikets stora, stinkande
avskrä-desgrop, vars gyttjiga vågor slogo
samman över hundratusendens
huvud. Dit skulle han stiga ned.
För dess folk hade han offrat sig
och de sina.
"Jag minns den rörelse, som
detta uppväckte i min själ", berättar
senare hans hustru. "Jag stirrade in
i elden och djävulen viskade till
mig: ’Detta inneibär en skilsmässa
och en ny start i ditt liv.’ — Det
oaktat gav jag intet misströstande
svar. Efter några ögonblicks
tystnad, varunder jag tänkte på och
bad över saken, svarade jag:
’Nåväl, om du känner, att du bör
stanna, så stanna! Yi ha förtröstat på
Herren för vårt uppehälle e n gång,
och vi kunna göra det en gång
till’."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
