Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Drottämnet. En uppsvensk berättelse från senare hälften av 900-talet, av Fredrik Nycander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANUARI MÅNAD
43
Uppsala-konungen kom västanfrån
en hövding vid namn Håkan med
ett följe på trettio ryttare. Han var
led i uppsynen, lismande i talet.
Från drottning Gunhild i
Konungahälla, medbragte han dråpliga
skänker, vilka han utbredde i hallen
framför drotten, som satt i sitt
högsäte. Desslikes frambar ban god
hälsning samt den önskan att
konung Erik måtte giva honom,
drottningens handgångne man, en
här-styrka nog stor att betvinga dig,
fader. Ty han ärnade sig hit för
att — med våld, om §å tarvades —
till Gunhild hämta den lille Olof,
konung Tryggves och drottning
Astrids son, den du giver skydd. Högt
sade han detta, vi hörde det alla.
Konungen betraktade skänkerna,
tycktes stornöjd med dem och
utlovade en flock män till följe åt
skänkbringaren. Och torde denne
vara här, innan solen tre gånger
fallit.
Tryggt svarade bonden:
— Icke fruktar jag
Uppsala-drot-ten. Många äro mina huskarlar,
hörsamma äro de ock, dem vill jag
väpna. Ej torde det vara så lätt att
röva svennen ur min gård. Jag
tänker, att han stannar inom
gårdsledet. Min ondvillige namne är
mäkta välkommen!
— Må gudarne signa dig,
oskuldsvärnare! Jag ansåg det
vara min plikt att i tid mäla dig
planen. Konung Erik gav mig orlov
att rida hem till mina fränder. Han
anade icke min avsikt, dock
anklagas jag av ingen röst inom mig, ty
det gäller ju att rädda ett barn.
— Du handlade rätt, min son, jag
är tillfreds med dig. Och
drottning Astrid skall känna sig tack-
sam mot dig. Men t vag dig nu
efter färden, stärk dig med kost och
mjöd! Jag skall tillsäga din
moder, att hon må sätta fram ur
fatburen !
Därmed gick husbonden att
uppsöka husfrugan. Ragnvald
medföljde, och vart hans moder mäkta glad
över hans ankomst. Så reddes
måltid åt den nykomne, som lät sig väl
smaka.
Men gamlingen gick den
knarrande trätrappan upp till löftet, där
Astrid befann sig med Olof.
På en bänk satt konung
Tryggves änka. Svårt prövad var hon,
alltsedan hon förlorat sin make.
Vevulet var hennes liv. Dock
behöll hon ännu från lyckligare
ungdomsår en skönhet, vilken
ytterligare förhöjdes av det drag av
undergivenhet för nornornas vilja,
som präglade hennes anlete.
Vid hennes sida satt Torolf,
hennes fosterfader, grånad, årtrött men
trofast ännu i livets kvällning.
Leende såg hon sin späde son leka vid
sina fötter. Golvet var hav, därpå
seglade han med sin flotta.
Drakarne voro spån, som hoprullat sig
efter avskärningen. Han hade
erhållit dem av en timmerman i
gården. Mast och segel fingo tänkas
-—• barnet födes diktare ■— men
spånens böjning liknade drakarnes
runda stävbröst, och det var nog.
Pilten förde spånen fram och åter
på golvtimret, lät dem mötas i strid
och fröjdade sig storligen åt leken.
Han ropade till sina osynliga
kämpar att icke vika i fejden och
jublade högt, när den drake, som var
hans egen, vann seger över de
andra.
Modern manade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
