Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Den hemlighetsfulla biljetten, av Derwent Miall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANUARI MÅNAD
55
Den i det skandalösa brevet
omnämnda dammen var belägen just
där två vägar korsa varandra strax
på andra sidan stadsgränsen.
Soffan, som stod alldeles vid
vattenbrynet, var överskuggad av
grenarna från ett stort buskage.
Precis klockan tre promenerade
fröken Mimms med långsamma
steg förbi soffan och såg, att den
redan var upptagen av en man, som
satt och vräkte sig på den ena
änden av soffan. Hon gick in på en
mindre väg, men vände strax
tillbaka och slog sig ned på soffan.
Mannen, som såg ut att vara
omkring fyrtio år, fortsatte att röka.
Fröken Mimms hostade till lätt,
och han såg upp.
— Jag hoppas röken inte
besvärar er, sade han.
— Åh, inte alls, svarade fröken
Mimms, inte här ute i friska luften.
Men kanske min närvaro inte
passar er?
— För all del, soffan är fri för
vem som helst, förmodar jag.
— Men om min herre väntar att
träffa någon . . .
— Nej, men varför tror ni det?
— Jag frågar, fortsatte fröken
Mimms, emedan en biljett med
anhållan om ett sammanträffande här
klockan tre föll i min hand i morse.
Mannen betraktade henne,
synbart road, och sade:
— Den var inte från mig, jag
försäkrar er! Jag kan inte erinra mig,
att jag haft nöjet se er förut.
"Vilken fräck kanalje! Det var en
oförskämdhet utan like!
— Biljetten var inte avsedd för
mig, insköt hon högst indignerad.
Den var tydligen ämnad för någon
bland mina pensionatsgäster. Jag
har varit lärarinna vid en stor
skola under många år, och från den
tiden har jag en smula erfarenhet av
att behandla samvetslösa, unga
män.
— Åh! Lärarinna! utbrast den
okände med något dämpad röst. Det
förklarar åtskilligt. Nåväl, jag
försäkrar er på mitt hedersord som en
gentleman, jag är oskyldig! Jag är
en främling på sta’n, och jag har
aldrig sett er skola.
Fröken Mimms började förstå,
att hon begått ett misstag.
— Jag tror er, sade hon något
lugnad, och hoppas ni ursäktar mig.
Jag har inte längre någon skola,
utan i stället brukar jag ibland
taga emot unga flickor, som jag skall
ha uppsikt över, vilket ofta är nog
så besvärligt.
— Åh! Ålldeles riktigt, alldeles
riktigt! Men tillåt mig fråga, var
er skola belägen i den här
intressanta, gamla staden?
— I Minerva, svarade fröken
Mimms.
Den okände blev plötsligt
synnerligen intresserad.
— Åh! den vackra, gamla
tegelbyggnaden jag såg, när jag
passerade genom sta’n?
Han teg ett ögonblick, men
fortsatte sedan:
— Och ni ta’r emot gäster? Hör
på, min fröken, jag börjar tro, att
det var ett lyckligt
sammanträffande, det här! Det är nämligen så
att jag har en systerdotter, för
vilken jag söker lämplig
inackordering, någon som kan ta hand om
henne. Jag tror, att ni med er
erfarenhet och edra höga principer är
den rätta.
Inför de hägrande affärerna tina-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
