Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - Skymning, av Åke Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBRUARI MÅNAD
3
SKYMNING.
AV ÅKE LIND.
NU SJUNKER EN SKYMNING VIOLBLÅ
ÖVER MIN HEMSTADS HUS,
OCH LUGNT OCH FÖRLÄGET BLINKA
DE FÖRSTA LYKTORNAS LJUS.
JAG GÅR ÖVER TYSTA GATOR
MED TRÄHUS, RAD VID RAD,
OCH SÖKER ETT HUS MED EN GRIND OCH
EN RAPPAD GUL FASAD.
JAG ÄR PÅ VÄG TILL MIN KÄRA
MED ETT KNIPPE VIOL I HAND.
DET GNISSLAR SAKTA PÅ GÅNGENS
KRATTADE, RÖDA SAND,
OCH FLÖJELN GNÄLLER PÅ TAKET.
SOM MÅNGA GÅNGER FÖRR
JAG STÅR OCH BULTAR I LYCKA
PÅ HENNES VITA DÖRR.
JAG BULTAR — MEN INGEN ÖPPNAR,
JAG ROPAR — MEN INGEN HÖR.
EN MAN STÅR STILLA OCH GRÅTER
PÅ TRAPPAN UTANFÖR.
EN LYKTA VID HÖRNET BLÄNKER
MED SVAGT OCH LIKBLEKT SKEN,
OCH JAG SER PÅ KLOCKAN OCH MÄRKER,
ATT TIMMAN ÄR MYCKET SEN.
JAG MINNS — DET ÄR LÄNGESEDAN,
OCH NU ÄR MIN KÄRA DÖD.
DET ÄR BARA ETT HJÄRTA, SOM SJUNGER,
OCH EN KVÄLLSSKY, SOM SPEGLAR RÖD.
RUNT STADEN MÅNLJUSET HÄNGER
SOM ETT SPÖKLIKT SPINDELNÄT,
OCH JAG GÅR PÅ GATAN, OCH STEGEN
TASSA SOM AN DE FJÄT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
