Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. Februari 1930 - Vildfågeln, av Zoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEBRUARI MÅNAD
59
liten skönhet — hon liknar mest en
liten älva, där hon glädjestrålande
och smågnolande kommer
indansan-de i den stora hallen med famnen
full av blommor.
Det är så mycket som skall
ordnas. Och det är med en viss glad
bävan Lola motser Kjells hemkomst
— i hennes unga hjärta är han
redan "en drömmarnas kung".
Kjell har anlänt — när han
solbränd och manlig står framför
henne, känner hon sig helt liten och
förvirrad. Först ser Kjell
överraskad ut — men sedan ta’r ban
henne broderligt i famnen. Lola
drar sig rodnande undan —
kanske har hon "drömt" för mycket
för att ta’ det så lugnt som han.
Det blir härliga dagar som nu
följa — de båda unga trivas så gott
tillsammans. Lola fäster sig djupt
vid den gode Kjell Linder, och han
själv håller redan varmt av den
älskliga lilla "Vildfågeln", som
ban helt smeksamt kallar henne.
Så anlända Kjells farbror samt
kusinen, som från första stunden
försöker helt lägga beslag på Kjells
sällskap samt så mycket som
möjligt ignorera Lola. Allt detta
kommer som en kall fläkt efter dessa
soliga dagar, men till all lycka har
Lola mycket att bestyra. Hon är
en av arrangörerna till den stora
välgörenhetsfesten, som skall gå av
stapeln om några dagar, och vid
vilken hon även för första gången
skall sjunga offentligt. At allt
detta gläder hon sig med sin ungdoms
hela glöd, och dagarna ila.
Så randas den stora dagen. Ett
sorl av beundran går genom den
stora salen, när Lola i sin ljusblå
taftklädning träder in.
Den glädje hon förr känt är
något grumlad, när hon ser Kjell vid
sin sköna kusins sida i en av de
första logerna. Hennes första
sångnummer "Konvaljens avsked"
sjunges på det mest gripande vemodiga
sätt — och de dånande applåderna
vittna om att hon helt tagit den
stora publiken med sin sång. När
Lola ser den beundran, som strålar ur
Kjells ögon, försvinner den
ängslan hon för en stund förnummit, och
hon är åter den glada, strålande
"Vildfågeln".
Några dagar senare insjuknar
direktör Linder svårt. Lola vårdar
honom ömt och där vid den sjukes
säng sitta ofta de båda unga. Anita
syns aldrig till i sjukrummet, och
de äro henne tacksamma därför.
Den sjukes tillstånd förvärrades,
och efter några dagar var han död.
Bitter kändes sorgen för dem alla.
Och Lola blev den som trots sin
egen sorg tröstade Kjell och hans
mor.
Lola hade allt från det "farbror"
dött känt sig så ensam. Kanske
var det den stolta Anitas ord: "Hon
ser ju ej så illa ut, och dock är bon
blott ett ’gatans barn’ ", som ljödo
i hennes öron. Men hon försökte
dock att slå bort dessa tankar och
visa sig lika glad som vanligt. Hon
hade ju också lovat Kjell att redan
denna höst bli hans brud — och
visst älskade hon Kjell — men det
var dock med en viss bävan och
oförklarlig oro hon motsåg detta.
Kjell måste resa bort för att
ordna affärerna, det var mycket som nu
skulle göras, ty det hade visat sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
