Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. Mars 1930 - Hur elden kom till finnbyn, en bild från den læstadianska rörelsen bland lappar och finnar, av E. Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
HALLS BERÄTTELSER
kullen därborta. Då gnistrar ock
blänker det över renbeteslandets
alla underliga snökopar och fåror, och
de solbelysta träden, som stå mitt
upp i alltsammans, kasta violetta
skuggor över den småvågiga snön,
skuggor som gå i sicksack och i
skarpa krökar ock vindlingar,
liksom när man ser strandskogen
spegla sig i en insjös blanka vågor, som
med ett sövande entonigt ljud
skvalpa mot stranden.
Blott att här är så tyst så tyst,
att man hör, när en rad av
tumslånga rimfrostfransar lossnat från
björkgrenen ock faller ned på det
mjuka täcke, som ligger över allt.
Hör man noga efter kan man
också förnimma något avlägset
knäppande, brusande eller
smällande ljud, vilket närmar sig mer
och mer. Varje öra, som är vant
vid vildmarksröster, vet att det är
renhjorden som kommer, och visste
han det ej, skulle han förstå det på
hundarnas gläfs, som låter allt
ilsknare och ilsknare.
Där kommer den också, den
underliga synen. Det är som en
krigshär droge fram genom
världen i ordnat tåg. 3£ronorna hålla
de snabba djuren lyftade högt, det
är som en enda skog av tusen
taggiga horn, och när hjorden ilar fram
över den vita snön med smäckra,
seniga ben, är det som vävdes ett
brokigt nät av millioner korsande,
rörliga trådar över den ljusa väg,
varpå tåget går fram.
I spetsen går lappen på skidor
förande den ren, som alla följa.
Andra lappar hålla sig vid sidorna
av tåget för att hålla ordningen
upprätt, och allestädes närvarande
äro de lurviga små hundarna, som
rulla omkring i yrande fart för att
ordna allt i detalj och föra
marodörerna åter in i den stora kolonnen
— ödemarkens fredliga här.
’"Raiderna" med hustrur, barn och
bohag äro redan framme i byn, det
brinner i varje spis, i nästan alla
porten myllrar det av folk i ludna
pälsar, och barnen krypa omkring
på golvet eller vaggas av mor i den
röda "kumsion".
De göra så där, fjällens söner, när
de komma ned till de små
nybyggena i skogen. De taga dem belt
enkelt i besittning. Länge nog ha de
trotsat köld och blåst i de dragiga
kåtorna där uppe i obygden.
Någon gång kan man väl också få
sova under sotad ås, sträcka ut sig
framför spisvärmen på pörtgolvet
och leva obekymrad om hela
världen, under det hundarna och
drängarna, som ej äro stort bättre än
djuren, få ta hus i snön, när de vaka
över kjorden.
Visst kostar det en renstek i hyra
till nybyggaren, ett par
"blodmagar" eller märgben då och då, men
det är det sannerligen värt, och när
man själv är den rike ock frie och
han, den smutsige finnen där, den
fattige och jordbundne, kan man
nästan våga vara värd på stället och
göra ungefär vad man behagar.
Vill man hava mera tobak till
pipan, skaffar kan den hos
Rauppa-Isko, vilken är liksom ett slags
handlande, och vill man ha en klunk
brännvin, skaffar han det också.
Visst kar kungen alldeles nyligen
satt förbud för att föra in den
styrkedrycken till Lappmarken, men
man vet nog, var den finnes i alla
fall. Det kostar några bällingar till
skor eller på det högsta en stek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
