Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. Mars 1930 - Den antika spegeln, av Bert Briel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARS MÅNAD
27
att icke bli någon råd. Margit, på
vilken kon ställt så stora
förhoppningar, hon kunde ju icke få
tillfälle att utbilda sina anlag. Hon
hade nog med att skaffa brödet för
dagen, stackars flicka. Gott så
länge hon själv ägde sin ljusa tro,
så Länge skulle hon också kunna
hålla sig uppe.
Nu gick det genom tamburen.
Dörren öppnades — och på tröskeln
stodo Margit, husvärden och en
främmande herre. Denne
främmande herre kunde inte vara Kohls
ombud — nej, det var omöjligt.
— Gad middag, lilla fru Ask,
hälsade husvärden med sin gemytliga
stämma. Förlåt att jag kommer in
s’å här! Men se, saken är den, att
min gode vän Schmerlinger,
antikvitetshandlaren från huvudstaden,
är här på besök, och hur det nil var,
så kommo vi att sitta och tala om
gammalt, ocli jag råkade då att
nämna, att frun hade en stor,
antik spegel och —■ ja, kort sagt,
vännen iSc.hmerlinger är mycket
intresserad för antika föremål, och så
Lämnade han mig ingen ro, innan
han fick gå hit och titta. .Jag
hoppas, att fru Ask inte förbjuder
honom det.
Jo, visst fingo de ge på den
gamla spegeln och inte bara den, utan
också på en hel del annat smått och
gott, mest minnen från fru Asks
eget barndomshem, en del av
mindre värde, men vackra saker som
hon inte gärna kunnat skilja sig
ifrån . . . Det var ju så många
saker som hon fått lämna.
Margit förevisade, och
Schmerlinger föreföll vara mycket
intresserad, inte ’bara av antikviteterna,
utan också av föreviserskan.
—- Fröken Ask tycks ha sinne för
det gamla, sade han.
—- Ja, jag älskar det gamla,
svarade Margit, det är ett arv efter
mamma.
—- Ja, ni tycks ha det rätta
handlaget. Förlåt att jag frågar, men
har ni aldrig tänkt på att söka plats
i någon antikvitetsaffär? Där
skulle ni göra er förträffligt!
—■ Jo, nog har jag det ibland,
särskilt då jag gått och pysslat med
de gamla sakerna här hemma, men
tyvärr har jag ingen utbildning för
facket.
—• Utbildningen betyder inte så
mycket härvidlag, ska jag säga,
svarade Schmerlinger. Då det
gäller antikviteter, kommer intresset,
handlaget, kärleken i första
rummet, den är en given förutsättning;
kännedomen om värden och stilar
kommer i efterhand — och ganska,
snabbt, bara intresset finns.
—- Nåja, lite självstudier i ämnet,
har jag ju, svarade Margit.
—- Så, trodde jag inte det!
utropade Schmerlinger glad. Hörnu,
fröken Ask, bli inte ond på mig ifall
jag verkar gåpåaraktig, men ser ni,
saken är den, att ja.g ämnar öppna
en filial — huvudsakligen för inköp
— här i staden och det är just
därför jag är här nu, allt är klart, jag
behöver bara ett biträde — en
fack-kännare som ledare kommer från
Stockholm — och, förlåt min
påflu-genbet, skulle inte ni vilja ta den
platsen, fröken Ask?
— Men, men, jag vet verkligen
inte, sade Margit, ty det hela kom
så överrumplande. Ni känner mig
ju knappt, herr Smerlinger . . .
— Jag känner er så mycket jag
behöver, ni har handlag och blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
