Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. Mars 1930 - En Kungadröm, av Pinus Strobus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARS MÅNAD
43
Desværre har en Fiende brændt op
det, saa jeg skriver av det saaledes
som jeg husker det. Der stod: Til
Herr Baron von Görtz." Härpå
följer innehållet av det papper, som
Borghild funnit med underskriften
Carolus.
Görtz vänder papperet på alla
sidor för att finna brevskrivarens
namn. Men det står där ej.
— Var har du fått detta? frågar
han tjänaren.
— En norsk kvinna sökte upp
mig i går och gav mig det under
ivriga böner att överbringa det åt
eders excellens.
-— Ja, säger Görtz, detta är
ganska egendomligt. Men det kan lia
varit konungens tanke. Ingen
välvde så stora och höga tankar som
han. Men den tanken är nu död
med honom. Dock, vem vet, kanske
skall den åter leva upp efter
århundraden. Hurudan var den
kvinnan? fortsätter han.
Tjänaren beskriver henne.
— Hon ville själv träffa eders
excellens och syntes alldeles
otröst-lig, då hon fick veta, att det var
omöjligt. Då sade hon, att hon
dock skulle följa eders excellens in
i det allra sista. Till
igenkänningstecken skall hon vara klädd, sade
hon, i konungens färger.
— Jag har i dag, min sista dag,
fått en hälsning från konung Carl,
säger Görtz. Den lyckan skulle
nog mina domare avundas mig, om
de visste därom. Han trycker sina
läppar mot konungens namn, fast
det är skrivet av en annan hand.
Görtz’ sista timme är slagen.
Kring schavotten står en hånande
folkhop. Svordomar, spott och spe
höras från alla håll. Bödeln och
prästen stå på sina platser. Hög
och lugn, fast blek, står Görtz
emellan dem. Med blicken överfar han
folkhopen. Mitt framför honom
står en högväxt, underbart skön,
ung kvinna. Då fångens blick
stannar på henne, låter hon sin vida,
svarta kappa falla och står klädd i
klaraste blått, medan hennes ljusa
hår strålar som en gyllene krona.
Hon lyfter handen som till en
välsignelse, och han tycker sig läsa
namnet Carolus på hennes läppar.
Ett skimmer far över hans ansikte.
Så böjer han knä, knäpper händerna
och sluter ögonen.
— Nu går jag att avlägga
räkenskap inför min nådige kung Carl
och inför himmelens och jordens
rättfärdige Konung, viskar han för
sig själv. Hjälp, Herre Jesus!
Han böjer huvudet. — I nästa
minut är fången fri från alla
jordiska bojor.
Drömmen om Sveriges storhet är
slut för alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
