Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. Mars 1930 - Gamle nämndeman, av Hillis Grane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
HALLS BERÄTTELSER
ej lätt att tvingas draga sig
tillbaka, då man känner sig stark, och
då man anser sig inneha mera
visdom än de som stå på den plats, där
man själv velat stå. Gamle
nämndeman hatade av allt hjärta den nya
tiden, som han ej kunde hindra
tränga in på sig, och ban hatade
alla dessa den nya, tidens människor,
som logo åt honom och hans
gammalmodiga åsikter.
"Skrattar bäst, som skrattar
sist", mumlade ban ofta för sig,
jag undrar, om de ej snart skola få
se, att gammal är äldst i alla fall."
Han trodde ej, att de i längden
skulle kunna undvara hans
värdefulla hjälp i socknens
angelägenheter, men hur det nu var, så tycktes
det gå utan honom.
Nåja, så gick då allt på ett sätt,
som kom honom att med
övertygelsens kraft uttala den vissheten, att
det komme att randas vådliga tider
både för socknen och landet för
övrigt. Huru kunde det bli annat, då
ungt, oförståndigt folk sattes till
att sköta så viktiga poster, att
knappast gamla människor med
mycken levnadsvisdom kunnat
sköta dem.
— Yart bär det hän med alla barn
i socknen, som ska gå så många år
i skolan, sade han. Jag har aldrig
gått i någon sådan och har kunnat
reda mig alla tider. Kunskap och
boklärdom är något, som kan vara
bra nog åt rikt folk, men det är ett
fördärv för andra. Det bara
ammar upp lättja och högfärd.
Men det kunde ej hjälpas, det
blev skolor byggda i alla fall. Och
den man, som i synnerhet arbetade
mycket i upplysningens intresse,
var Sven Pehrson i Berga, den nye
nämndemannen. De voro varandras
kontraster, dessa båda män. Nils
Svensson var av en gammal, rik
bondsläkt, ban hade kommit att
intaga sin maktställning som en
given följd av sin släkts inflytande
och sin rikedom.
Det var långt till staden och
bygden var fattig; detta hade gjort, att
folk i kritiska lägen vänt sig till
Nils Svensson med bön om hjälp.
Och ban hade kunnat försträcka
dem med penningar mot goda
räntor, och sä hade ban på samma gång
bundit låntagaren viel sig och sina
intressen.
Med Sven Pehrsson var det
annorlunda. Han hade som ung
genomgått en djupare andlig kris och
hade kommit på en varm tro på
Gud och den ban sänt, Sven hade
lärt sig lita på sin Gud i det stora
som det lilla, och det hade gjort
honom stark och oförfärad och
hjärteglad. Snart hade det gått upp
för honom, att skulle ban kunna bli
till verklig nytta på den plats, där
han blivit ställd, måste han skaffa
sig mera kunskaper. Gud var för
honom all kunskaps och visdoms
källa, och då ha.n kom ut i livet och
fick lära sig mycket nytt, blev
detta nya goda gåvor till honom från
hans Gud. Kunskaperna gjorde
honom mer och mer liten och
ödmjuk, och därför kunde också Gud
använda sig av honom.
När han kom hem, började ban
omsätta, vad ban fått lära. Han
arbetade ivrigt och samvetsgrant,
och det visade sig snart, att det ej
gärna kunde finnas en duktigare
man än Sven Pehrson. Man såg hans
vackra åkrar och ängar, man
beundrade hans ladugård och hans
boskap, man började att få respekt
för den mannen. Och som allt det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
