Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Midnattssol, av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
HALLS BERÄTTELSER
ligt vemodig sång. Och ändock
hade han ej mer än en enda gång,
tör åtta. år sedan, tillbringat några
veckor på denna ensliga, fridfulla
plats. Men då hade ur den ljusa,
nordiska natten käns livs största
lycka som en vacker, tjusande dröm
kommit honom till mötes för att
lika tys.t och hemlighetsfullt
försvinna, lämnande kvar åt honom en
aldrig stillad längtan, den tigande,
lidande sorgen och de många
dagarnas och nätternas tysta fråga:
Varför?
Nu flögo hans tankar — likt
vilsna fåglar — till längesedan
svunnen tid. Minnena kommo så
smygande, endast för att störa hans
hjärtefrid och riva i de sår, som
ännu blödde under den till synes
igengrodda ytan. Den dämpade elden
började ånyo att glöda och brinna.
Pä minnenas bro vandrade han från
det närvarande till det förflutna.
Doktor Birger Ekegård hade
redan i barndomens dagar korats att
gå sorgens och lidandets dunkla
väg. Sin tidigaste barndom hade
han tillbringat i ett av de finaste
och rikaste hemmen i en av
Sydsveriges städer. Hans far var en
inflytelserik och framstående
ämbetsman, och många förtroendeuppdrag,
både av enskild och offentlig art,
lades i hans händer. Hur väl Birger
Ekegård mindes sin far, den
stränge, allvarlige mannen, som så
sällan hade tid för sina barn. Så långt
tillbaka han kunde minnas hade
hans far aldrig visat det minsta av
intresse vare sig för sina barns
lekar eller deras arbete. Ständigt
hette det: "Mina barn, jag har ej
tid med eder, jag måste sköta mina
affärer, gå till mamma, hon förstår
eder bättre än jag". Detta gjorde
att Birger och hans enda syster
Ingegerd blevo skygga och
främmande för sin far och mera slöto sig till
sin nior, den veka, yarmkjärtade
fru Dagmar, som visade make och
barn den ömmaste kärlek och
omvårdnad och bemödade sig om att
göra hemmet och livet ljust och
skönt för sina kära.
Lyckliga, bekymmerfria
barndomsdagar gingo g.å fort. Bedan
var Birger tolv år fyllda och hans
lilla syster var nio år, när den stora
sorgen och den tillintetgörande
prövningen bröt fram över deras liv.
Det var en mörk och dyster
novemberkväll. Stormen ven kring
knutarna och regnet piskade
fönsterrutorna. Birger ock Ingegerd
sutto vid sina läxor, och deras mor
sysslade med ett handarbete inne
hos dem i det ljusa, hemtrevliga
vardagsrummet. I kakelugnen
sprakade en brasa, allt var så fridfullt
inomhus, men därute bland parkens
träd hördes så tunga och
hemlighetsfulla suckar. En ugglas
hemska: "Klävitt, klävitt",
överröstade helt plötsligt stormens tjut. Fru
Dagmar ryste till; .ty uggleskriet sä
nära fönstret siade ju död och
förgängelse — påstodo de gamla. Hon
försökte dock lugna sig ock slå bort
den beklämmande känslan av en
oförklarlig oro, som hon känt kela
dagen, synnerligast efter middagen,
då hennes man sagt till henne: "I
kväll få varken du eller barnen
störa mig; ty jag har några viktiga
affärsbrev att skriva".
Varför hade han då sett på henne
så intensivt med en blick, som hon
ej kunde tyda och aldrig glömma.
Och så underligt det var att han då
— så mot sin vana. — lagt sin hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
