Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Midnattssol, av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
HALLS BERÄTTELSER
Vid skrivbordsstolen på golvmattan
låg en avskjuten revolver. Knut
Manngren ringde genast till en
läkare ock till polisen ock bad dem att
skyndsamt infinna sig till direktör
Ekegårds våning. Läkaren kom
inom några minuter, men kunde
endast konstatera att direktör
Eke-gård var död. Han kade med säker
kand satt revolvermynningen mot
sin tinning, ock kulan bade ej
förfelat sitt mål.
Direktör Ekegård kade själv
ställt sig inför den högste domaren,
när käns samvete sade konom att
käns ställning som redbar och ärlig
människa var ohållbar och att
upptäckten av de stora
förskingringarna kunde komma vilken dag som
helst. Han hade haft mod att
synda, men fegt drog han sig undan
skandalen och vanäran. Det
lämnade han kvar som enda arv åt —
de oskyldiga, maka ock barn. Den
ekegårdska rikedomen var
förvandlad i fattigdom. Det luxuösa,
vackra hemmet var skövlat. Fattiga
ock värnlösa stodo nu käns
efterlämnade hustru ock barn.
Fru Dagmar följde med läkaren
— som länge varit familjen
Eke-gårds vän — in till sin man, men
när kon fick se konom sitta död i
skrivbordsstolen med huvudet lutat
över skrivbordet, trängde ett
förtvivlans smärterop över hennes
läppar, och hon sjönk avsvimmad till
golvet. Doktor R. fick genast
ägna henne sina läkareomsorger. Hon
bäddades i säng och en svår
nervchock höll henne bunden där för
några dagar. Hon var bedövad av
osäglig smärta. Den mest bittra
och förkrossande tanken var, att
hennes man själv tagit sitt liv.
Hennes sorg var otröstlig och verkade
fullkomligt förlamande på all
hennes viljekraft, så att kon ej kade
sinne eller tanke för de närmaste
plikterna.
Hennes syster ock svåger samt en
broder till hennes avlidne man
fingo sköta om allt som skulle ordnas
lör begravningen, vilken försiggick
i all stillhet.
Och nu var fru Dagmar Ekegård
vorden ensam med sina små.
Fattiga ock kemlösa måste de nu snart
gå ut i en hård ock kall värld, där
så få människor hava. hjärta för dem
som lida. Ekegårds stora
förskingringar voro upptäckta, ock sedan
kreditorerna tagit vad som fanns av
tillgångar, blev intet över.
Birger sökte uti allt att vara sin
mors tröst och stöd, att hjälpa
henne bära den tunga bördan och att
lysa upp hennes dysterhet med sin
barnakärleks varma solsken. Han
försökte lugna hennes stackars
söndersargade kjärta ock tala
hoppets ord till kenne ock sade så ofta:
— Mamma, du kar ju Ingegerd
ock mig, glöm då inte alldeles bort
oss.
Den tolvårige gossen tycktes
genom olyckan ock sorgen ha blivit
flera år äldre, och redan umgicks
kan med planer kur kan skulle
kunna arbeta för att hjälpa sin mor och
sin lilla syster. Men — hur bittert
och ofattbart är ej understundom
livet? När Birger och hans kära —
som främlingar — för alltid
lämnade den plats, som så länge varit
deras hem, fingo de ej ens draga bort i
varandras sällskap. Birger blev
omhändertagen av sin farbror, hans
fars ende bror, som var änkeman
sedan år tillbaka. Han var ägare till
ett större gods, det vackra Ekeber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
