Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Kusinerna på Östanskog, berättelse av Anna Carlsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER VÅRDAGAR
51
Besöket kos ingenjör Strålberg
realiserades verkligen i ’början av
sommaren. Einar och Svea fingo
resa dit och mottogos där med all
hjärtlighet, först och sist
naturligtvis av kusinerna, men också av
deras föräldrar. Släktingarnas ståtliga
villa, den präktiga bilen och all
behaglig komfort och lyx, som
mötte Einars och Sveas ögon
överallt i farbroderns hem, kommo dem
att fullständigt häpna. Svea
enbart njöt; Einar däremot kunde
inte låta bli att också tyst kritisera:
när farbrodern hade allting så
utmärkt, varför skulle då deras egen
far nödgas göra uppoffringar för
honom? Herr Strålberg på
östanskog hade omigen måst bisträeka
släktingarna — Svens och Elins
skolgång var ju så kostsam. Då
Svea och Einar återvände hem,
följde kusinerna med.
— Vet du vad, Elin, jag kan nu
rakt inte begripa, sade Svea, då de
sutto på tåget, att ni kan trivas
hos oss på östanskog, då ni ha så
mycket vackert och trevligt hemma
själva!
— östanskog är den bästa plats
i världen, inföll Sven.
— Jag tycker ju som Sven,
genmälte Svea, men det är för det, att
det är mitt hem. Och vore er
villa mitt hem, så tyckte jag
förstås detsamma om den!
— Det tror jag knappast, inföll
Elin. östanskog är bättre!
— Kan du begripa den saken,
mamma? sade Svea, då hon samma
kväll efter hemkomsten berättade
om detta samtal för modern.
— Det är lätt förklarligt,
anmärkte Einar. Faster Henriette
hinner aldrig med annat än sina
toiletter och sina nöjen — inte tror
jag hon bryr sig mycket om sina
barn inte! Och farbror Fredrik ser
ut, som om han hölls med kvistiga
räkneproblem jämt, så han talade
väl knappt tio ord om dagen med
kusinerna och inte med oss heller.
Det är våra föräldrar, Svea, som
göra den stora skillnaden mellan
östanskog och den där fina villan!
Och därför trivas kusinerna bäst
här; ty här få de känna vad ett hem
bör vara genom vår far och vår
mor, som äro de bästa i hela, hela
världen!
— Tack skall du ha, min gosse!
sade fru Strålberg och kysste sin
son på pannan.
Denna andra sommars samliv
ökade förtroligheten mellan
kusinerna. Elin hade verkligen helt och
hållet lagt bort sitt översitteri och
bemödade sig om att vinna även
Einars vänskap; men Einar hade
svårt ändå att bli god kamrat till
henne. Alltjämt bibehöll han en
viss oåtkomlighet i umgänget: han
hade svårt att smälta olikheten i
deras omständigheter, där hans
egen far alltjämt var den
försakande och släktingarna de slösande.
Men systerns tillrättavisning året
förut hade gjort varaktig verkan —
Einar ville inte tillhöra de lumpna
och tarvliga, och så kämpade han
ärligt emot sitt sinnes bitterhet.
Elin och Sven gingo nu på var
sitt gymnasium i Stockholm. Det
var en arbetsam men glad tid för
dem och — en dyrbar tid för
föräldrarna ; ty dessa hade aldrig lärt
sina barn att spara eller försaka,
och därför nekade sig de båda
ungdomarna knappast något, som de
hade tid och lust att roa sig med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
