Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Kusinerna på Östanskog, berättelse av Anna Carlsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 HALLS BERÄTTELSER
inte nog pengar att få biljett ända
fram. Därför kom jag kit till er.
Nu kom någon i korridoren, ock
dörren gick upp. Det var Svea,
ock kennes häpnad vid åsynen av
kusinen kiev lika stor som broderns.
Men Elin störtade sig i bennes
famn under bittra tårar. Einar,
själv djupt gripen, meddelade
systern vad som känt. Svea var idel
deltagande.
— Gå genast, Einar, ock ring
kem till pappa, ock du, Elin, du
skall inte gråta så. Du skall få se,
att allting blir nog bra igen!
— iDet kan aldrig bli bra, då
pappa kar gjort så, så illa ock då
Sven blev så utom sig, att ban
inte visste vad kan gjorde ocli nu kar
försvunnit, klagade Elin med
ansiktet dolt i händerna. Ock vår villa
skall säljas, ock mamma är
desperat för att vi bli fattiga! Aldrig,
aldrig kan någonting för oss bli bra
igen. Hur vore det tänkbart?
Svea kade gråten i halsen, men
bon svalde den och sade allvarligt
och med övertygelse:
— Gud kan kjälpa ock göra
allting bra igen! Elin, vi ska’ be till
honom, vill du det?
— Jag har ofta tänkt, att ni äro
lyckliga som tro på konom, men
jag kar inte brytt mig om honom
förut, så det är nog inte lönt att
söka honom nu i nödens tid inte!
svarade Elin missmodigt.
— Ack Elin, du tar alldeles
miste ! utbrast Svea ivrigt. Han vill
bli sökt i nödens tid, därför att han
är en god fader! — Den unga
flickan föll på knä vid sin stol ock
Elin följde ehuru tvekande
exemplet. Ock så utgöto de sin oro ook
nöd för den mäktige och gode
fadern. Det var första gången i li-
vet som Elin bett en hjärtebön,
och hur underbart stillande och
stärkande kon i denna stund erfor
den allsmäktiges närvaro!
—- Svea, viskade kon, då de åter
reste sig från bönen, nu känner
jag, att Gud finnes kär kos oss ock
att kan kör!
Redan samma kväll kom herr
Arthur Strålberg från östanskog till
staden, ock den bekymrade
brorsdottern kände en outsäglig lättnad.
Farbror Arthur satte genast
efterspaningar i gång, men själv blev
hon allvarligt tillhållen att
återvända till skolan ock sina studier.
Förgäves tiggde kon ock bad att få
fara till fastern på östanskog. Herr
Strålberg var bestämd: det gick
allra minst nu an att försumma ock
försena studierna.
— Du kar anförtrott din sak åt
Gud, mitt barn, sade han
uppmuntrande. Där kan du vara viss, att
den är i goda händer. Nu gäller
det, att du gör din närmaste plikt.
Elin lydde, om än med tungt
hjärta; men mitt i bedrövelsen
mindes hon den stund, då hon känt
Herren sig nära, ack, kon ville
aldrig mera släppa faderskanden, som
räckts kenne, den lindrade och
lugnade på ett så kraftigt sätt, att hon
aldrig skulle glömma det.
Herr Strålberg lyckades
verkligen efter många ansträngningar
spåra sin försvunne brorson till
Göteborg, och dit reste han själv
efter. En dag, då ynglingen kom in
i ett sjömanskus, där kan anmält
sig för att bli mönstrad in på något
fartyg, stod hans farbror mitt
framför honom.
Sven ryggade tillbaka som för
ett spöke ock kastade en blick mot
dörren; men farbrodern slog honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
