Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Det första skriftebarnet, av Niels Hoffmeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJ MÅNAD
5
till sängs. Jag hoppas tant inte
tar illa upp, om hon kommer litet
sent.
Hans tätt sammanvuxna
ögonbryn, som röjde hans toskanska
härstamning, sammandrogos för ett
ögonblick till en nästan rak linje.
Men ingen märkte det, och
furstinnan svarade:
— Tvärtom, min vän! Cosima
skulle icke vara italienska, om hon
icke vore en god moder.
Francesco vände sig bort, nästan
onödigt hastigt. I dörren mötte
han sin ungdomsvän markisen av
Antinori. De två männen hade
varit oskiljaktiga under uppväxtåren,
de hade deltagit i kriget vid
samma regemente. Men sedan hade
deras vägar delvis gått åt skilda
håll. Markisen, som var ingenjör,
hade fått en ledande ställning vid
de stora antinoriska fabrikerna,
medan däremot Francesco, som
gällde för att vara omåttligt rik, mest
uppehöll sig i Rom.
Francesco drog vännen med sig
genom salen och ut i ett av de
yttersta, tomma rummen.
— Jag bar något att säga dig,
Gabriele. Du måste ge mig ett
råd. Jag är alldeles ifrån mig, det
har hänt mig något förskräckligt.
—■ Till din tjänst! sade vännen.
Vem och när?
— Nej, du tar fel. Det är värre
än så. Om det vore så enkelt.
Cosima . . .
— Naturligtvis, det är därför jag
frågar vem eller när.
— Ja, om jag själv visste det.
Jag vet varken vem eller när. Min
Cosima, Europas vackraste kvinna.
Jag har älskat henne över alla
gränser. Mina barns mor, åh, Ga-
briele. I tolv hela år har jag älskat
benne på ett bedrägeri.
—• Har hon ....
— Nej, sade Francesco och gav
vännen en hotande blick. Nej, det
har hon icke. Det är värre.
—- Kan något vara värre? smålog
Gabriele.
-—- Ja, jag har älskat henne som
en annan än den hon i verkligheten
är.
—- Har hon då haft något att
förebrå sig, innan du lärde känna
henne?
-—- Eftersom du äntligen vill veta
det — hon har bedragit mig,
omedelbart innan hon gav mig sitt
hjärta.
— Och sedan aldrig?
— Nej — naturligtvis inte!
—- Huru kan hon egentligen
bedraga dig, innan hon har givit dig
sitt hjärta?
— Förstår du icke det? Man
tager henne ren, och så. . . och
så . .
— Och så upptäcker du tolv år
efteråt, att hon icke var det. Han
log. Om jag icke kände din
intelligens, vore jag frestad tro, att
du skrävlade. Har du icke älskat
henne i tolv år?
— Jo.
—■ Har hon icke varit en god
hustru åt dig och en förträfflig
kamrat?
— Jo — det har hon.
— Vad är’det då som har
förändrat sig sedan i går? Du har
förmodligen funnit ett brev.
-—- Just precis — se här! Jag
fann det bland hennes papper.
Gabriele läste ett litet
sammanvikt brev:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
