Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Den kvinnliga skiltvakten. Efter en rysk krönika från kejsarinnan Katarina II:s dagar, av Vald. Berggreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJ MÅNAD
43
stackars flickan kar värjt sig
energiskt mot edra oförskämda tilltag.
Ni ensam är den skyldige, ock jag
skall nog veta att straffa er efter
förtjänst.
— Jamen, Ers Majestät . . .
— Tig, usling — ja, ni är en
usling!
— Kom hit, Jadwiga, fortsatte
kejsarinnan, så skola vi överväga
bästa sättet att straffa honom.
Jadwiga rörde sig inte ur
fläcken, utan förblev orörligt stående
med geväret i handen och blicken
stadigt fäst på Katarina.
— Nå, hör du inte?
Den kvinnliga skiltvakten
svarade fortfarande inte.
— Vad är det då med dig,
ropade kejsarinnan otåligt.
— Det tjänar inte något till, Ers
Majestät, inföll Orloff, skiltvakten
får inte tala på sin post.
— Tänk, så hastigt ni har
kommit på dessa tankar, hånade
kejsarinnan honom. — Jag befaller er
att tala, soldat!
Intet svar.
— Jag befaller er att följa med
mig.
— Ers Majestät, började Orloff
igen, skiltvakten får inte lämna sin
post, förrän avlösning verkställts.
— Avlöst? Javisst, vi ska låta
henne bli avlöst — men av vem?
Jo, Orloff, ni skall som straff
övertaga vakten av Jadwiga.
— Jag, utbrast Orloff bestört.
— Ja, just ni, och ni skall snart
få se, att det inte blir ert enda
straff.
— Jamen, Ers Majestät, jag, en
av rikets stormän, general, kan väl
i alla fall inte stå vakt, invände
Orloff ännu mera förvirrad?
— Yarför icke — när jag
befaller? Är icke min vilja den enda
lagen i detta land? Har jag inte
gjort dig, Gregor Orloff, tül greve
och general? Och är du därför
något annat och mera än en leksak i
min hand? Kan jag icke när som
helst förvandla dig till den ringaste
av min tjänare, till stallvakt eller
till en stackars eländig livegen?
Tag geväret och lyd!
— Det är omöjligt, förklarade
Orloff i en nästan trotsig ton, en
general kan omöjligt stå på post.
— Jag förmodar, att en general
måste lyda framför någon annan
soldat, svarade kejsarinnan strängt.
— Jag lyder endast det
reglemente kejsarinnan själv har
stadfäst, svarade Orloff.
— Och vad säger det
reglementet?
— Att en general aldrig någonsin
kan stå på vakt.
Vid dessa ord lyste något
besynnerligt djävulskt fram i
kejsarinnans ansikte. Hon log — men det
var ett leende som ingöt dödsångest
i Orloff.
— Alltså aldrig någonsin,
återtog kejsarinnan. Nåväl, det
behagar mig, att du så punktligt och
ivrigt åtlyder det reglemente, som
jag — som du säger — själv har
bestämt. Men då jag, som du vet,
icke är van att uppge ett beslut som
jag fattat, vad skall jag då göra?
Orloff sträckte på sig.
Kejsarinnan tystnade, som om hon tänkt
sig för ett ögonblick. Plötsligt
utbrast hon:
— När en general aldrig
någonsin kan stå vakt, så degraderar jag
dig till stabsofficer, Gregor Orloff.
— Ers Majestät . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
