Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Ivan Kreuger - den store tändstickskungen, av överlärare Edv. Aspling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNI MÅNAD
23
Vid nitton års ålder tog Ivar
Kreuger sin studentexamen. Av
kamraterna skildras kan som en
fåmäld och tillbakadragen gosse.
Någon "ödets man" kunde ingen
ana, lärarna minst av alla. De
säga sig ha funnit honom trumpen
och trög, inte trög i
fattningsförmågan men i framställningssättet,
i ord och åthävor. Ett lillgammalt
drag, ett eftertänksamt och
till-knäppt kynne satte sin prägel på
gossen. Typen brukar ju få en
viss nimbus, inge en smula respekt.
Det minnas vi nog alla från
uppväxtåren: vad som icke ligger i
öppen dag kan rymma många
hemlighetsfulla möjligheter. Och här
gick det som det brukar gå: han
blev lätt ledaren i leken.
Lärarna sågo nog, att begåvning fanns,
men de kunde varken berömma
eller premiera, ty den parades icke
med någon nämnvärd flit. Flit
visade han emellertid i fusket, ja,
detta sattes rent av i system.
Kamraternas kvalifikationer
uppspårades. Den ene var slängd i tyskan,
den andre i franskan o. s. v.
Specialisterna i olika ämnen
beordrades nu av Ivar att stå för sina olika
fack, slå upp glosorna eller skriva
stilarna. Sedan sammanställdes de
skilda resultaten och blevo allmän
egendom, allt till båtnad för hela
koncernen, den koncern av
slyng-lar som en skolklass gemenligen
är. På det sättet lärdes läxorna
tämligen smärtfritt.
Koncernkungen kan spåras, organisatören
träffas i smått. Minsta möjliga möda
-—- största möjliga utbyte. Se vi
på den svenska krian, visar den
heller ingenting märkvärdigt. Den
verkar torr, för att icke säga ta-
fatt. De matematiska problemen
däremot gingo som en dans. Allt
som allt —■ något lärdomsljus var
han just icke och ville själv aldrig
lysa. Någon strebertyp var han ej
heller, snarare en enstöring.
Tekniska högskolan fick sörja
för resten av den teoretiska
utbildningen. Han är sig alltjämt lik,
går sina egna vägar, vill vara för
sig själv ock får sitt öknamn "Den
tyste". Vilket fortfarande passar
bra. Det kunde dock hända, att
han ville ha sitt ord med i laget
och bröt tystnaden. Gav han sig
in i debatten, då hände också vad
som kunde väntas: de sällsynta
orden väckte sensation. Från
högskoletiden berättas en historia, vars
sanningshalt dock ej kan
garanteras. Det skulle bli en sorts
gruppförhör i mineralogi. Offren hade
på känn, att den sämst rustade
ket-te Ivar Kreuger; efter en minimal
läsning måste chanserna att klara
anses minimala matematiskt sett.
Men godkänd kom han ut, till
kamraternas bestörtning.
Förklaringen låg i fickorna, där lågo
nämligen kristallerna de fina. Han
kade kelt enkelt plockat på sig
stötestenarna, de olösliga gåtorna,
den del av stoffsamlingen som han
icke kunde göra reda för. En av
lärarna vid Tekniska högskolan
summerade sina intryck av
lärjungen Ivar Kreuger på följande sätt:
"Jag kunde icke kugga honom,
men någon beundran ingav han
mig inte på den tiden, men nu gör
han det". Dock väckte hans
förmåga att lätt och ledigt lösa
invecklade matematiska problem redan då
uppmärksamhet.
Efter sin ingenjörsexamen prak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
