Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Lama Ingrid, av Gerda Ghobé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
HALLS BERÄTTELSER
men med lillan på armen gick i
det strålande solskenet in i den
vårlika parken.
Lama Ingrid suckade djupt ocli
tungt, medan hennes skickliga
fingrar på nytt tog fatt arbetet. Det
ville emellertid inte bli någon
riktig fart på det, tankarna malde och
malde.
Det låg en liten röd stuga vid
foten av Uvberget. Där bodde
fiskaren Jan Erker med sin hustru
och sin lilla fyraåriga dotter. De
voro sällssynt lyckliga de två.
Medan Jan Erker sysslade med garn
och krokar för att ur sjön hämta sin
bärgning, satt mor Karna hemma
och vävde de grannaste vävar,
vilka sedan försåldes till folket i byn.
Lilla Ingrid roade sig själv. Granens
kottar, den stora granen, som
växte utanför stuguknuten,
förvandlades i hennes livliga barnafantasi till
fagra prinsar och prinsessor. Hon
kunde härma gökens glada "ku ku"
i maj, när ängen klädde sig i sippor
och gula vivor. Hon kunde drilla
som trasten i skogen de ljusa
sommarkvällarna, kila som en liten
ekkorre över berg och backar. Lilla
Ingrids glada, klingande skratt
livade upp den ensamma tillvaron i
den lilla röda stugan i skogsbrynet.
Ja, de voro lyckliga de tre, far, mor
och lilla Ingrid.
Tiden gick. Ingrid var nu vuxen
— hon skulle konfirmeras till
våren. Det var då olyckan kom, Jan
Erker drunknade. Det var en ren
olyckshändelse. Han skulle rädda
en kamrat, som inte var fullt
nykter. Jan Erker greps av kramp och
sjönk till botten.
En olycka kommer aldrig ensam.
En dag i tjällossningen, när mor
Anna nyss klarat av vårbyken åt
både sig själv och några av folket i
byn — hon fick nu arbeta för två
— kom hon att förkyla sig. Det
blev lunginflammation, och på tre
dagar var det slut. Mor Anna
fanns inte mer. Ingrid stod ensam
i livet. Välvilliga människor togo
visserligen hand om henne, men
ingen var i mors ställe.
Ja, så kom hon ut i världen på
egen hand för att tjäna sitt bröd.
Det blev hårt nog mången gång,
men allting går här i världen och
ungdomen har en underbar
anpassningsförmåga.
Ja, så kom kärleken in i
Ingrids liv. Hon var då nitton år
gammal och tjänade på en stor
herrgård. Yngve Borg var chaufför på
samma ställe som Ingrid. Det
dröjde inte länge, förrän deras hjärtan
funno varandra, Och när
flyttfåglarna drogo hem från södern och
byggde bo i högan nord, då
flyttade Ingrid och Yngve Borg
tillsammans som man och hustru.
Disponent Björk, som ägde det stora
godset, hade fullt upp av detta livets
goda, men han saknade dock något.
Hans hustru skänkte honom inga,
barn. De båda makarna voro
mycket barnkära, och fru Björk kunde
inte se sig mätt på Ingrids lilla
nyfödda flicka.
Lilla Maj, så uppkallades den
lilla efter vårmånaden, då hon
kommit till världen, var ett förtjusande
barn. Så snart Ingrid blev
återställd, måste hon gång efter annan
ta sin lilla flicka med sig och hälsa
på i disponentbostaden. Hon fick
tårar i ögonen, när hon såg med
vilken ömhet fru Björk slöt hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
