Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Lama Ingrid, av Gerda Ghobé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
HALLS BERÄTTELSER
När Ingrid lämnat den lilla
ifrån sig, sjönk hon alldeles ihop;
ifrån, och. barnet finge styvmor?
Stackars liten!
Det var då, som Ingrid stred den
stora striden med sitt eget bjärta
och bad fru Björk, disponentens
fru, ta lilla Maj iför arv och eget.
Borg gick med på allt, kanske till
och med inom sig med lättnad.
Visst höll han av sitt barn, men
ändå. Ingen visste, hur livet kunde
gestalta sig, och barnet skulle få
det surt med styvmor.
När Ingrid lämnat den lilla ifrån
sig, sjönk hon alldeles ihop, det var
som om det sista bandet med livet
brustit. Blek och apatisk låg hon
numera i sin säng. Till slut fördes
hon till sjukhuset i grannstaden.
Livet kan vara grymt nog ibland.
Under Ingrids bortvaro tog Lydia
sin chans och ordnade helt resolut
med skilsmässa mellan Borg och
Ingrid. Borg sade upp sin plats,
och en kort tid därefter berättades
det, att han gift sig med Lydia.
Ingrid kom sent omsider ut
från sjukhuset i staden, där
hon legat. Hon hade inte
glömt sin gamla konst
att sticka på maskin.
Därmed bidrog hon till
sin försörjning.
Disponent Björks glömde henne
naturligtvis inte. De köpte
henne en livränta, så att
hon inte skulle lida nöd.
Lilla Maj växte och
frodades och hade det gott
som en prinsessa. Ibland for
fru Björk in till staden för
att hälsa på sin mor, som
bodde där. Då följde alltid lilla Maj
med. Fru Björks mor bodde i en
villa i närheten av Stadsparken. I
den trakten hade också lama Ingrid
sitt lilla enkelrum med utsikt över
parken.
En och annan gång såg hon en
glimt av lillan genom sitt fönster.
Fru Björk hade som villkor vid
adopteringen utfästat, att modern
ej skulle göra anspråk på att
varken se eller tala vid sitt barn.
Nu hade lama Ingrid nyss sett
lilla Maj lycklig och frisk sitta på
sin fostermoders arm. Hon hade
det gott, det visste Ingrid. Men
ändå! Hon kunde inte låta bli att
sörja. Det var så många varför,
som anstormade henne. Varför
skulle just denna svåra olycka
hända henne? Där satt hon nu, en
stackars krympling, vid sin
stickmaskin dag ut och dag in — ensam —
utan någon, för vilken hon betydde
allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
