Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
HALLS BERÄTTELSER
smådde, tio år äldre torparen, vilken
å sin sida älskat Britta ända sedan
hon låg i vaggan. Britta blev
också en god och tillgiven maka. Att
hon hade stunder, då minnet av
hennes "sommarsaga" göt orons eld
i hennes ådror, det var hennes egen
väl bevarade hemlighet liksom
innehållet i det brev, som två år efter
Edas födelse, nådde henne från
Italien.
Ett par år ha gått. Driven av sin
längtan att "leva" har Eda kommit
till storstaden. Inte ha
erfarenheterna blivit sådana, som hon drömt
om att de skulle bli. Tvärtom har
hon mer än en gång längtat tillbaka
till hemmet, skogen och bäcken,
men hon har ju lämnat boet för att
ute i världen söka sin lycka. Därför
söker hon vara tapper och stark. Då
regnet om nätterna smattrar mot
fönsterrutorna till hennes lilla rum,
frågar hon sig själv hur det skall
bli. Mer och mer klart viskar
aningen om att något möte i sol och
ljus blir det inte mellan henne och
lyckan, och — det är det
förunderliga: hon önskar det knappast; ty
dagarnas kàmp och nätternas av
aning fyllda ensamhet ha gjort
henne mottaglig för den sanningen, att
den stora, den djupaste, den
evig-hetsbetonade lyckan — eller -—■ vad
som är detsamma, kärleken, är
nära bundsförvant med smärtan och
sorgen.
Eda känner sig ödmjuk inför
upptäckten.
Eda är också tacksam, att hon
är i stånd att på ett hederligt sätt
förtjäna vad hon till livets uppehälle
behöver. Men åh! Ännu ryser hon
vid minnet av sin första månad i
storstaden, då varje dag var en
re-sultatlös jakt efter anställning och
varje natt en pinande ångest för
den kommande dagen. Äntligen
lyckades det henne att få arbete för
en damkonfektionsfirma. Nu har
hon fullt upp med arbete, och
hennes förtjänst är stor.
Bekanta har Eda ej haft vare sig
lust eller råd att skaffa sig hittills.
Det enda undantaget utgöres av
hennes vänliga värdinna, som
någon gång tar henne med på en
långpromenad eller bjuder henne att
tillbringa någon söndagsafton inne hos
sig. Det var vid ett sådant
tillfälle, som Eda fick höra att det bodde
ännu en ung människa i huset. En
som en gång med alla glädjens
vimplar hissade på sina
förhoppningars farkost styrt ut på blå
böljor, men just då färdens mål
skymtade av stormen drivits upp på ett
undervattensskär, en tärande
sjukdom, som med ens satt punkt för
hans gyllene framtidsdrömmar.
Tyst och tankfull hade Eda
lyssnat till värdinnans berättelse. Nu
förstod hon, vem som framkallat
den underbara tragedi i toner, som
hon flera gånger trots brådskande
arbete tvingats att lyssna till,
emedan den på något oförklarligt sätt
tycktes ha något bud till henne . . .
Hon frågade:
— Varifrån är den unge
musikern? Vad har han för sjukdom,
och hur får han sitt uppehälle, om
han inte orkar arbeta?
— Ja, svarade den vänliga
värdinnan. Han kom för ett par år
sedan hit direkt från det soliga
Italien, frisk och (ylld av
förhoppningar om att här kunna bryta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
