Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULI MÅNAD 2.7
— Jamen, du frågade ju,
mamma ! invände Nikoline.
— Naturligtvis menade jag, huru
den kommit dit i stolen?
— Det vet jag inte, förklarade
de båda flickorna på en gång.
— Nej, hur skulle ni veta det,
när jag inte själv vet det, snäste
frun till. Försiktigt närmade hon
sig stolen och tog med två fingrar
upp det lilla föremålet till
närmare påseende.
— Om jag kunde begripa, hur
den kommit hit i länsstolen. För
resten är den riktigt vacker!
—- Tror du inte, att det är fru
Mörner, som lagt den här som en
present till dig, mamma? frågade
Sofie.
— Hur kan du tro något sådant,
utlät sig Nikoline förebrående. Du
skall inte inbilla dig, att fru
Mörner, som aldrig ger bort för en
skilling, går och förärar mamma en
sådan present.
— Ja, det liknar minsann inte
fru Mörner att ge bort presenter,
tillfogade fru Jespersen.
— Ja, i synnerhet inte på detta
fina sätt, kom det med bestämdhet
från Nikoline, ty det måste man ju
säga är ganska fint att lägga den
så här i stolen utan att säga ett
enda ord.
Sofie hade tagit upp den lilla
stjärnan; hon stod och såg på den,
så vacker den var och så fint gjord,
precis som om den vore knypplad.
-—■ Det är kanske Marie Lassen
som har sytt den, sade hon skyggt,
men så på en gång vände hon sig
till sin mor och utbrast:
Till utseendet var hon som folk är
-mest.
ögonblick hon kom tillbaka: —
Nikoline, vill du säga till far . . . Fru
Jespersen fullbordade inte
meningen, hon stirrade bara på den
stol, i vilken fru Mörner för blott
några ögonblick sedan hade suttit.
På stolsitsen såg hon en liten vit,
broderad duk — i form av en
stjärna — "antimarkasser" kallades de
förr och ännu användas de på
niånga ställen som prydnader på
soffor och stolar. Frun såg
förundrad från den ena av sina
döttrar till den andra.
—- Det är en stjärna, mamma,
sade Nikoline efter att ha funderat
ett ögonblick.
-—• Prat, avbröt henne fru
Jespersen vresigt, det kan jag väl se
själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
