Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUSTI MÅNAD
5
— Nä, nu får inte mäster stå där
länger. Kom in, så få far å mor
liälsa, å så få ja bju på kaffe.
Om det nu var vackert utanför
stugan, så var det om möjligt ännu
trevligare därinne. Två gamla låg
i var sin säng. Jag vet inte, om
mannen med sitt vita hår och
välansade skägg eller kvinnan i
bindmössan var vackrast. Jag har
aldrig fått hjärtligare mottagande,
och jag satt på träsoffans lock,
drack kaffe som var utmärkt,
doppade bondkringlor, bakade av
kornmjöl och getmjölk, hörde på de
gamla och svarade dem ibland. Jag
hade ju varit inne i en del av
bygdens stugor, i allmänhet var de
ruskiga och lukten var inte god.
Här i Sjölyckan var frisk luft i
stugan, fast mannen legat sjuk i nio år
och hustrun i sex. Jag tror, att det
blivit svårt att ta reda på något
damm, och i fönstren var det fullt
med blommor.
Maja bad mig sitta, mèdan hon
rodde ut med ett par nät, och under
tiden pratade jag med de gamla.
Larsson talade om att han varit
skogvaktare och fiskare åt gamle
baronen och fått Sjölyckan till
ålderdomshem med livstidskontrakt
för sig, gumman och Maja. Han
hade ensamrätt till fisket inne i
viken och fick fiska ute i sjön
också. Han talade om att Maja var en
underbar dotter. Hon hade
avslagit många goda giftermålsanbud,
flyttat från en bra plats och
kommit hem, när far blev sjuk. Sedan
dess hade hon vårdat de gamla som
en god mor vårdar sina barn. Så
skötte hon de många getterna,
bärgade hö och löv till dem och skötte
ett femtiotal höns. På sjön finns
nog ingen som kan mäta sig med
henne, och det är sjön som hon och
vi har levt av under alla dessa år.
Hon går aldrig bort mer än när hon
städar skolan och när det är några
föredrag eller föreläsningar i
skolhuset.
Jag gick från Sjölyckan glad till
sinnes. Det fanns inte mycket
förståelse för skolan eller mitt arbete
på den tiden, och jag tror inte, att
det var många som förstod arbetet
som Maja gjorde heller. Men båda
delarna ändrade sig med tiden. Så
småningom började jag komma i
beröring med bygdens folk och fick
höra, vad de hade för åsikt om Maja
och hennes föräldrar. Enligt
byfolkets mening, var sjölyckefolket
ena högfärdiga stackare, som inte
ens när de var friska fick sig av att
vara i sällskap med annat folk.
Larsson var så högfärdig, att han
inte ens kunde ta en sup eller ett
glas vin. Han till och med påstod,
att det vore bättre om allesammans
läte bli att supa.
Käringen var någon sorts läsare
och gick inte i kyrkan, när
kyrkoherden predikade, bara för att han
blev lite livad och spelade kort på
ett läsemöte.
Maja var så lat, så hon inte iddes
tjäna bönder, och så högfärdig, att
hon inte ansåg någon pojk i bygden
god nog åt sig. Gå och städa
skolan var det enda som hon iddes
göra, men inte var det något att
förtjäna på, hon hade ju inte mer
än 30 kronor för att hon städade
och högg ved till skolan hela året.
— Men når ho inte iss göra nåt
annat, så!
Det där gav mig lite att tänka på.
När jag undersökt saken, kom jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
