- Project Runeberg -  Halls berättelser / Årg. 4. 1930 /
59

(1930)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUGUSTI MÅNAD

59

hade första platsen i hennes hjärta.
För var dag kände hon sig alltmer
dragen till den lugne, inåtvände
drömmaren.

Riddar Sune märkte snart
sönernas tycke för fostersystern. Joar
var sin fars älskling, denne hade
alltid hoppats, att Joar skulle
hemföra Elisir som husfru på Grönskog.
Sunes skarpa öga tyckte sig
märka, att flickan hade den veke
Erland kärast. Men riddar Sune var
jungfruns giftoman. Och Elisir
måste foga sig efter hans vilja.
Inte skulle Erland, stugusittaren,
vinna henne! Fadern hade snart
sin plan färdig. Joar, favoriten,
måste avgå med segern!

En dag kallade fadern sina söner
till sig. Han började med att säga,
det han märkt att bägge flammade
för Elisir och önskade äga henne.

— Min vilja är att I båda dragen
ut till fjärran länder och där söken
strider och äventyr, bragder ock
ära. Den som återvänder, krönt av
seger och rykte, den får jungfrun!

Joar jublade av glädje.

Länge dröjde det ej, förrän han
var redo att lämna fädernegården.
Beväpnad med svärd och lans,
iklädd en lysande rustning med
hjälm på huvudet och sköld på arm,
red han ut i vida världen för att i
fjärran land förena sig med en
korsfarartrupp, som ämnade strida
för det heliga landets befrielse ur
de otrognes våld.

Men Erland var djupt olycklig
över faderns beslut. Han ansåg sig
redan slagen ur brädet och utan
hopp. Aldrig kunde han tänka på
att tävla med Joar! Sorgsen och
förtvivlad gick han ur vägen för
den älskade, stängde sig inne i stu-

derkammaren och sökte övervinna
sin hopplösa kärlek.

Elisir såg hur Erland led och
tröstade och uppmuntrade honom.

— Visserligen är du ingen
krigare, som med svärd och lans kan
vinna ära och rykte. Men detta är
inte heller det viktigaste! Gå ut i
världen och gör gott! Trösta de
bedrövade, hela de sårade och
predika evangelium-för hedningarna! Se
där den största äran och
berömmelsen!

Erland fattade nytt mod vid
Eli-sirs milda råd! Full av kristlig tro
och hänförelse drog han ut till det
heliga landet även han. Men ej för
att likt Joar såra och mörda, utan
för att trösta och lindra.

De båda tvillingbröderna
kämpade nu sin motsatta kamp. Där Joar
slog och sårade, där hjälpte och
hugsvalade Erland. Joars mål var
att sprida död och fördärv omkring
sig. Erlands att vinna själar för
Kristus. Den ene stred med
svärdet, den andre med korset.

Ju flera otrogna, som stupade för
Joars slagsvärd, ju närmare trodde
han sig vara målet. Joars
bedrifter prisades storliga, när hans
rykte flög vida omkring.

När striden var slut och
slagfältet lämnat, då var det Erlands tur
att träda fram i ledet. Han skötte
de sårade, gav frid åt de döende och
tröst åt de olyckliga. Men ingen
ansåg hans barmhärtighetsverk
värda att nämnas.

När de fem år riddar Sune
bestämt voro tilländalupna, återvände
bröderna till Grönskog. Joar, stolt
och ståtlig, krönt av ära och med
gyllene kedja och sporrar, dubbad
till riddare av frankernas konung.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:53:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hallsber/1930/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free