Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Elisir tog sin tillflykt till
nunneklostret i Kalmar.
som en tröst och hugnad! Och de
milda, hugsvalande ord han talade,
de löften om frid och förlåtelse han
gav i sin Mästares namn, hjälpte
mången orolig och anfäktad ande
över tröskeln till evigheten.
Många långa år runnö så hort i
tidens ström.
Riddar Joar har hlivit gammal
och grå och sitter nu som riddar
Sune före honom på Grönskog och
värmer sina händer vid elden i
borgstugan.
Pater Erlands rygg är böjd, hans
gång trött och stapplande, men
ännu fortsätter han, utan tanke på
egen skröplighet, sina kärleksverk.
En dag kommer det bud till den
gamle, att en syster i stadens
nunnekloster är döende och önskar käns
närvaro för att av käns händer
mottaga sista smörjeisen.
Erland är redo. Med trötta steg
vandrar han åstad att trösta och
hjälpa. Hans gamla hjärta anar,
vem det är som kallar honom.
På sitt torftiga läger vilar Elisir,
gammal och skröplig, blott en
skugga av sitt forna jag. Men hennes
ögon stråla som förr, när hon ser sin
ungdoms älskade åter efter så
många år. Hon är så svag ock matt,
att hon endast förmår framviska
orden. Ock Erland faller gripen i sitt
innersta på knä vid sängen för att
kunna uppfatta vad kon säger.
-—■ Fromme fader, jag vet att det
är en svår synd att som himmelens
brud gömma en jordisk mans bild
i hjärtat. Kan jag hoppas få
förlåtelse därför att under alla dessa år
i klostret, minnet av en älskad
ungdomsvän aldrig lämnat mig. Hjälp
mig i min vånda ock giv min pinade
själ ro!
Erlands blick är oändligt mild
och full av kärlek ock medlidande.
Han fattar nunnans utmärglade,
smala fingrar ock stämman darrar
av rörelse, när kan svarar:
— Fromma syster! Rena
jungfru! Detta minne du gömt i ditt
hjärta kan aldrig tillräknas dig som
någon synd! Gud själv är ju
kärlekens Gud! Han känner och vet,
vad du försakar för Kristi skull.
Även jag kar burit med mig
genom åren bilden av min ungdoms
älskade, hon som hellre än att vara
orsak till broderdråp avsade sig
världen och i minnet av vad som
varit sedan hade sin enda glädje här
på jorden.–Far i frid, min
dotter, mina böner följa dig till den
Eviges tron!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
