Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 , HALLS BERÄTTELSER
de olika formulär och besvarade alla
de frågor om mig själv och mina
förfäder i två eller tre led som
hörde därtill. Då dessa dokument
avlämnades, meddelade jag, att jag
stod i begrepp att företaga en resa
i Sverige, från vilken jag skulle
återkomma blott ett par dagar före
avresan till utlandet. Jag fick det
beskedet, att jag då skulle finna
allt i ordning.
Då jag på utsatt dag infann mig,
upplystes emellertid att visum
vägrats. Det var en
eventualitet, som jag alls icke räknat med.
Jag blev rätt förbryllad och såg
ingen annan möjlighet än att
vackert stanna hemma. Min hustru
däremot tyckte, att jag icke genast
borde ge tappt. Hon framkastade
tanken på att jag kunde få hjälp
av kronprinsessan Margareta, som
jag haft mycket att göra med
under kriget, i det hon var
ordförande i "Kommittén för
krigsfånge-hjälp genom K. F. U. M.", vars
sekreterare jag var.
Jag tvekade. Skulle jag våga
besvära henne med en
angelägenhet, som ju icke hörde till
nyssnämnda kommittés uppgifter? För
att få råd vände jag mig till en
person, som var väl initierad så väl i
de frågor, som rörde de franska
synpunkterna som ock i
hovspörsmål. Han sade: "Avslaget kan
ju ha något från fransk synpunkt
giltigt skäl, men det kan också
bero på misstag av någon
underordnad tjänsteman. Det kan ju icke
skada att tala med kronprinsessan
om saken, men det skulle aldrig gå
an att hon lade sig ut för saken och
finge ett avslag." Jag
telefonerade till den uppvaktande hovdamen
och fick det beskedet, att jag
kunde träffa kronprinsessan strax före
sex på aftonen. Detta var två
dagar innan jag skulle anträda
resan.
Jag inställde mig på utsatt tid
och blev mottagen med den
utomordentliga älskvärdhet som var
utmärkande för denna
beundransvärda furstinna. Jag visade henne
det brev, som kallade mig till
Genève, och som jag även i avskrift
bifogat min ansökan om franskt
pass-visum. Efter
genomläsningen smålog hon och sade, att detta
ju måhända föreföll fransmännen
allt för pacifistiskt. Jag undrade
om det fanns något att göra, men
tillfogade genast, att jag under
inga förhållanden ville utsätta
henne för obehaget att få ett
avböjande svar. Hon funderade en stund
och sade så med ett belåtet
småleende: "Jag vet vad jag skall göra:
jag talar vid engelske ministern
och ber honom tala med den
franske. Blir det då avslag, så är det
han som får det och inte jag." För
min del kände jag mig outsägligt
tacksam för denna villighet att
hjälpa och beundrade den
fyndighet, som visat väg ur
svårigheterna.
Följande dag telefonerade
kronprinsessan och sade, att allt var
ordnat och att, om jag infann mig
kl. halv 12 hos franske ministern,
så skulle jag få mitt visum. Kl.
halv 12 stod jag i ministerns
tambur och anhöll att få träffa honom.
En betjänt av den vanliga myndiga
typen förklarade, att ministern var
mycket upptagen och icke kunde
träffas. Han såg ut som om han
ansett mig vara från vettet, då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
