Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBER MÅNAD’
17
— Då måste mor Lena göra det
också?
— Ja, det är ingen ann’ vån.
Hocken skulle annars göra det?
Och fisk måste vi ju ha, om vi inte
ska svälta. På sommaren går det
väl an, när det är milt och vackert
väder. Far min var fiskare, så jag
har fått vara med och sköta
fiskegrej or, se’n jag var tio år.
—- Men ensam kan ni väl inte
reda er i båten?
—- Nej, bevare oss väl. Det hörs,
att herrn inte varit med om
höstfiske. Vi har en granne här, som
skomakar emellanåt. Han följer
med, när gubben min inte är i
ordning och uppe. Förra hösten höll
vi för resten på att bli kvar i sjön
båda två.
— Hur gick det då?
— Jo, skomakar’n och jag hade
just fått upp näten över
båtkanten, när det kom en stormby, som
i ett enda rykande ögonblick
slungade båten på tvären, så att
den blev halv med vatten. Jag
kasta’ mej opp på lovarts reling för
att väga jämnt, och så tog vi till
årorna och rodde för brinnande
livet, tills vi kom i land, och då hade
ungarna mina varit alldeles
över-siggivna, för de trodde rakt inte,
att de skulle få se mej mer.
— Jaså, ni har ungar i huset
också?
— Ungar, sa’ han! Det är bara
jag, som får kalla dom så. Det är
dom raraste barn, som finns här i
socknen. Lasse är den äldste, han
är elva år gammal och kan redan
hjälpa till med att plocka ris i
skogen och hugga ved. Och se’n
är det Lisa, hon är nio år och flink
värre att plocka blåbär och lingon
i skogsbackarna här. Det räcker
mest till hela hushållet, vad hon
kan knalla ihop i den vägen, för
jag har inte mycket tid att gå i
skogen, som herrn kan förstå. Ja,
så till sist ha vi tvillingarna Erik
och Nisse. Dom fyller fem år
nästa Miksmäss. Besvärliga är dom
nog ibland, men så emellanåt
kuttrar dom och leker, och det hjälper
till att hålla humöret uppe, om det
känns tungt nå’n gång.
När vi hade pratat en stund, bad
mor Lena mig gå in i stugan. Hon
ville bjuda på ett glas mjölk, för
hon hade nyss mjölkat sin Gullros,
och det hade jag ingenting emot.
Jag undrade för mig själv, hur det
skulle se ut därinne, så upptagen
som mor Lena var med alla möjliga
sysslor utomhus.
Men det var alldeles
märkvärdigt, vad det såg snyggt och
putsat ut i köket. Genom det öppna
fönstret slog en mild doft av
jasmin in från den väldiga, med
blommor översållade busken där utanför,
på golvet var det strött färskt
enris, och på det uppfällda, stora
bordet prunkade två lysande röda
pelargonier. När jag druckit min
mjölk, ville jag inte uppehålla den
hederliga mor Lena längre.
Där inne i kammaren låg mannen
och läste i sin "läkarbok". Jag
föresatte mig att ägna ett särskilt
besök åt honom. Hur det avlöpte,
skall jag berätta en annan gång.
På hemvägen gick jag och tänkte
på mor Lena och hennes lott i
livet. Är icke den som med saktmod
och utan knot bär en sådan börda
som hon värd .att kallas — en
hjältinna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
