Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBER MÅNAD’
23
Av Agne Hamrin
Ikaros, ynglingen som
övermodig sökte slita banden som binda
människorna vid jorden, är inte
bara en mytisk figur. Ikaros är inte
bara ynglingen som flög mot solen
men förbrändes av Phoibos eldpilar
och störtade i havet. Ikaros är
också symbolen för en ny typ av
människor. Det är dessa vilkas vingar
otåligt flaxa och längta att
sträckas till flykt högt över vad jordiskt
är.
Edith Södergran var en av
Ikaros släkte. Hon var i sanning
Ikaros syster. Och som Ikaros
förbrändes hennes vingar och hon
störtade i havet. Men hon hade
dock hunnit överblicka vidder, som
blott få mäkta överblicka, och från
de svindlande höjderna hann hon
också upptäcka "vägen till landet
som icke är". Under sin livstid var
hon en av de föraktade, en av dem
som "klokt folk’’ skaka på
huvudet åt, men hon har vederfarits
samma öde som så många andra av
sina systrar och bröder i Apollon:
att betvinga och segra efter sin död.
Hennes vapendragare, den
finländske skalden Jarl Hemmer, har sörjt
för att vi nu ha hennes litterära
produktion i ett samlat urval. Det
ger oss en klar och fängslande bild
av diktarinnan och människan
Edith Södergran. De tu äro ett,
oupplösligt förbundna.
Edith Södergran föddes av
burgna finlandssvenska föräldrar år
1892 i Petersburg, dit fadern
flyttat från det svenska Österbotten. I
tsarens huvudstad gick hon i en
tysk skola men tillbringade
somrarna i familjens villa i Raivola på
Karelska näset. Sexton år gammal
drabbades hon av en sjukdom som
skulle komma att betyda ofantligt
för hennes utveckling som
människa och diktare. Hon fick lungsot.
Åren närmast härefter flackade hon
omkring till olika sanatorier för att
söka bot för sitt onda. Våren 1914
återvände hon från Schweiz till det
ensliga Raivola. Där stannade hon
resten av sitt snart förbrunna liv.
Det var också där, i den
människofattiga gränsmarken mellan
Finland och Ryssland, som hon
mognade till den egenartade och
intensiva konstnär hon blev. Den eld
som flammade genom hela hennes
korta levnad sökte sig inåt. Den
blev den heta energikälla som drev
henne till hennes konstnärliga
gärning. Under hårda yttre villkor —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
