Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
, HALLS BERÄTTELSER
liga uppmärksamheten. Hennes
svärmeri fick till följd att kela
kennes väsen blev ännu mera skyggt,
vilket i sin tur omintetgjorde en
närmare bekantskap. I sin
ungdomliga oerfarenhet såg hon
ingenstans någon utväg. Så småningom
hade hon emellertid kommit på den
obetänksamma ock förtvivlade idén
att skriva ett brev till sin "hjälte",
i vilket hon ville bedja honom
skänka henne sin uppmärksamket
eller om detta var omöjligt — att
lämna huset. Ja, hon hade
verkligen en gång vid midnatt, då kon
borde ha legat i en ljuvlig sömn,
författat en sådan epistel, som
emellertid visst hade fallit dåligt
ut. Hennes kvinnliga instinkt
hade nämligen i sista ögonblicket
förmått henne bränna brevet istället
för att lägga in det på den unge
mannens rum, vilket hade varit
hennes mening.
Hattie besökte flitigt
söndagsskolan och försummade sällan
gudstjänsterna i den lilla kyrkan.
Hon var alltför väluppfostrad, och
rösten i hennes inre talade alltför
högt för att hon på allvar kunde
tänka på att dränka sig i Hudson.
Slutligen kom hon dock i den
sinnesstämningen, då en önskan om
att snart bli en ängel i himlen för
henne icke endast var en poetisk
söndagsstämning, utan en kögst
allvarlig förhoppning. Det går
inte heller att förneka, att en viss
söndagsafton, då man såg kerr
Le-clere gå ut och promenera
tillsammans med en dam, stod Hattie
länge vid flodstranden och stirrade
oavvänt ned i det djupa vattnet.
Detta såväl som hela hennes
nervösa sätt hade också synts en smula
egendomligt. Hennes mor hade
icke en aning om orsaken —
hemligheten var endast bekant för
Hattie.
Emellertid gick herr Leclere
varje dag till sitt arbete inne i staden,
vände regelbundet åter till
måltiderna och kunde glädja sig åt en
glänsande aptit. Var kan då
alldeles ovetande om det mäktiga
inflytande han utövade?
Så förändrades skådeplatsen.
Kort tid efter det kistorien
utvecklat sig till den punkt, som
skildrats kär, finna vi Hattie en
morgon i rättssalen på rådkuset.
Hon satt på vittnenas bänk, kelt
bedövad och förvirrad av alla de
intryck som stormade på kenne.
Det var ett jurymöte. Rätten
bestod av distriktsdomaren ock två
bisittare. I den ena delen av den
höga och långa salen var det ett
rörligt liv. Rättstjänare trängde
tillbaka åhörarna från den stora
öppna platsen framför vittnenas
bänk. Detta utrymme var avsett
för advokaterna, bisittarna och
vittnena. Hattie såg bara män, vart
hon tittade i salen.
Som allmän åklagare fungerade
distriktets advokat.
Klockan var 10 på förmiddagen.
Vår lilla kjältinna fick ett intryck
av att domare ock advokat
behandlade varandra tämligen ohövligt.
— Herr distriktadvokat, sade
domaren, ni borde ha förberett målet
och icke låtit rätten vänta. Det
är allaredan tredje morgonen som
vi ingenting liaft att göra.
— Jag behöver inte taga emot
föreskrifter av rätten, svarade
advokaten lietsigt. Jag tillåter mig
göra den anmärkningen, att jag in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
