Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9. September 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPTEMBER MÅNAD’
43
— Tvärtom, jag njuter av
färde a.
-— Det gläder mig, nickade han,
motsatsen skulle ha gjort mig ont.
Han började berätta för henne
om alla de platser och egendomar
som de körde förbi, och innan hon
visste ordet av, körde han med en
elegant sväng upp framför hotell
Imperials trappa i Brighton.
— Nu äro vi iframme, sade han
leende och räckte henne sin hand
för att hjälpa henne ur bilen.
Inne i vestibulen lämnade han
namnen till portieren och bad så
om att bli förd till de rum som voro
reserverade för lörd och lady
Man-ville.
På vägen till hissen gingo de
förbi en äldre herre och en ung dam,
som sutto i var sin länstol och
läste. Herrn klämde in en monokel i
ögat och mönstrade Kathlen med
en granskande blick. Så nickade
han hemlighetsfullt till sir Henry
och återupptog läsningen. Uppe i
tredje våningen voro tre vackra
rum reserverade för lörd Manville
och hans följeslagarinna, två rum
med ett sällskapsrum emellan. Då
tjänsteflickan avlägsnat sig, vände
sig Kathlen till sir Henry.
—- Vem var den där herrn, som
hälsade på er i vestibulen? frågade
hon kort.
— Överste Knighton, Londons
levande tidning. Men varför
frågar ni? Ni ser så upprörd ut,
kära barn. Åh, jag förstår, men ni
kommer väl ihåg . . .
Hon slöt ögonen en sekund och
nickade bara.
— Ja, jag kommer ihåg, lörd
Manville, men den härliga färden
kom mig alldeles att glömma
anledningen till att jag är med. Med
en lätt huvudböjning gick hon
förbi honom in till sitt rum.
Strax efteråt sutto de nere i
matsalen och njöto av en härlig lunch.
Kathlen såg förtjusande ut i sin
fina silkejumper och med det
röd-blonda håret i ett svall om det
vackra, rodnande ansiktet. Sir Henry
betraktade henne med
tillfredsställelse. Så småningom blev hon en
smula meddelsam och berättade för
honom om alla sina drömmar och
förhoppningar. Men plötsligt
tvärstannade hon och sade i en något
dämpad ton:
— Bry er inte om allt det här jag
har talat om . . .
Han skrattade och lade sin hand
lätt på hennes.
— Det roar mig att höra vad som
bor i ett sådant här litet
flickhjärta, sade han.
Det gick en rysning av glädje
igenom henne; men i detsamma
upptäckte hon en mycket elegant
dam, som satt ett par bord ifrån
dem, och som iakttog dem med ett
spotskt uttryck i sitt vackra men
kalla ansikte. Strax efteråt
försvann glädjen ur Kathlens hjärta.
Hon förstod, att det var denna
kyliga skönhet det var fråga om, och
att hon själv var med i komedin.
Leendet dog bort på hennes läppar,
och hon drog handen till sig.
-—• Varför blev ni plötsligt så
allvarlig, fröken Morrison? viskade
han.
— Det fanns väl inget i
överenskommelsen, som sade, att jag
skulle skratta? sade hon bittert.
— Nej, men det gjorde ni ju all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
