Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
argentinarens moriska
slott med cypressalléer
ock spelande fontäner
på de tre bredaste
terrasserna.
Det är svårt att träffa
Hermen Anglada — och
ännu svårare att bliva
målad av honom. Det
är en bitter erfarenhet
som många gjort; som
en äkta konstnär är kan
bortskämd av framgång
ock van vid överdrivet
smicker ock är älskvärt
kapriciös. Han utför inga
porträttbeställningar annat än i Pollensa —
men det hindrar ej att både syd- och
nordamerikaner trotsa den långa
vägen för att under några korta
timmar sitta för sitt porträtt i den
låga envåningsbyggnaden vid
snäckstranden.
Det är många böcker som
skrivits om Anglada och hans konst.
Själv anser han att Hutchinson
Harris i sitt uppmärksammade verk
"The Art of Anglada" är den av
alla som bäst förstått honom och hans
konst.
Anglada har ett växlande liv att
se tillbaka på. Han föddes i
Barcelona 1872. Hans far var
vagnmakare, men roade sig med att måla
akvareller på lediga stunder.
Dessa målningar beundrade gossen
mycket. Redan vid sju års ålder
förlorade kan fadern. Under sin
skoltid, berättar Anglada, sysslade han
nästan uteslutande med modellering
och landskapsmålningar, där hans
anlag tidigt röjdes.
Efter något motstånd från
moderns sida blev dock käns kögsta
önskan uppfylld, ock han fick
tillåtelse att gå in vid konstakademien.
Han kom tidigt till Paris, där kan
studerade fyra år under Jean Paul
Laurens ock Benjamin Constants
ledning. Anglada började med att
enbart ägna sig åt
landskapsmålningen, men efter en tid i Paris
riktades käns blickar åt annat håll.
Parislivets scenerier väckte hans
livligaste intresse, och han kände
sig mest dragen till de unga
impre-sionalistiska artisterna, som
försökte återge detsamma. Därav käns
stora vänskap ock beundran för
Tou-lense — Lautrec.
Det var i synnerhet det nattliga
Paris, som under denna tid tjusade
Anglada med sin artificiella
belysning och elektriska ljusfloder som
driva upp färgen till en slags feber-
En landskapsstudie av
Ca-tnarasa med motiv från
Pollensa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
