Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 HALLS BERÄTTELSER
— Jag nästan blygdes över att vi
bara resa omkring och ha roligt, när
andra arbeta hårt. Du kunde höra
vad det är fatt med drängen!
Mårten reste sig, tog sin
ryggsäck och gick upp till en liten
flygelbyggnad, där han genom
fönstret sett någon ligga i sängen.
Karlen gjorde stora ögon, när Mårten
steg in. Han hade med sig en
liten ask med pulver mot förkylning
och lite antiseptiska saker, som man
kan behöva under en resa.
Ja — han hade nog förkylt sig,
drängen, när de bärgade foder i
sjön. Nu hade han huvudvärk och
frös och orkade inte gå upp.
— Yi ska försöka det här, sade
Mårten med kännaremin. Jag är
anställd på apotek, så jag vet, hur
det skall vara.
En mugg vatten stod på en pall
bredvid sängen, pulvret sväljdes
med många grimaser, och Mårten
tillsade drängen att hålla sig väl
varm. Han skulle, få ännu ett
pulver till natten.
Om en stund var åkern avmejad
— den var inte stor. Och de två
började sätta upp kärvarna i rökar.
Då kommo Mårten och Ragnhild
upp från sjön.
— Låt oss hjälpa till, sade
Mårten. Det måtte vi väl kunna
åtminstone, så kan mor gå och
mjölka.
Hon rätade på sin trötta rygg,
morän, och såg tacksam fast litet
tvivlande ut. Men de båda unga
voro redan i färd med att bära
kärvarna till Anders Person. Och så
gick hon hem, tog sina mjölkhinkar
och gick ut i hagen vid sjön, där
korna betade.
— Det var då ovanligt, tänkte
hon, att stadsfolk vill hjälpa till,
men snällt är det . . . Och så
ropade hon på Rosa och Stjärna och
Gullan och Blenda. Och när hon
slutat mjölka, stod Ragnhild vid
stättan.
— Nu ska jag bära den ena
hinken, sade hon. — Men morän
tyckte det gick bäst att bära en i var
hand, så vägde det jämt. Ville
fröken i stället hjälpa henne sila
mjölken, när hon kom in . . .
Det ville hon gärna. Och medan
de höllo på, hördes en röst ropa från
kammaren över köket.
— Det är mormor, sade mor
Hedda. Det är det allra värsta, att jag
inte har tid med henne, när jag är
ensam.
— Kan inte jag gå upp? mor
Hedda såg tvekande ut. Men
Ragnhild var redan ur köket, gick
uppför trappan och öppnade sakta en
dorr, som stod på glänt.
—- Vem är det? sporde en
gammal röst. Och mormor reste sig till
hälften ur sängen.
— Bli inte rädd, sade Ragnhild
vänligt. Mor Hedda har inte tid
just nu — så skulle jag titta upp.
-— Och så berättade hon, i så få ord
som möjligt, att hon och brodern
voro på cykeltur och fått löfte att
vara där i natt.
Den gamla såg häpen ut, men
Ragnhilds vänliga ord lugnade
henne. Hon ville bara ha lite’ friskt
vatten, som genast hämtades. Och
sedan satt Ragnhild däruppe och
språkade med den gamla, som blev
alltmera intresserad.
— Hedda brukar läsa för mig
litet, innan det blir skumt, sade hon
äntligen. Fröken vill väl inte vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
