Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. Oktober 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
HALLS BERÄTTELSER
— Ja, utan den hjälpen skulle jag
stå mig slätt, sade mannen
trohjärtat. Och så berättade han i få ord
om de båda unga, som så vänligt
erbjudit sig, när de varit som mest
rådlösa, hustrun och han.
-— Låt mig också hjälpa till!
sade kandidaten. Rocken kom av,
och han grep en högaffel, medan
Anders Person satte upp.
— Har fröken Ragnhild mycket
kaffe, så vi kan bjuda prosten och
kandidaten en kopp, sporde Anders.
— Jag har kokarn full, blev det
glada svaret. Värst var det med
koppar, men förbi gärdet rann en
bäck ut i sjön. Där sköljdes
koppar och fat, och kaffet tycktes
smaka utmärkt — kokaren fick bäras
hem tom.
— Det är träligt nog att hässja
vicker för den som är ovan, menade
Anders Persson. Men de båda unga
männen arbetade oförtrutet; och
prosten, som slagit sig ned på en
sten, betraktade dem med gillande
blickar.
— Nu har jag inte tid att stanna
längre, sade prosten om en stund,
men du, Herbert, kan stanna. Är
det mycket mer som skall göras?
sporde han, vänd till Anders
Persson.
— Inte se’n detta är gjort, blev
svaret. Jag skall fara tillbaka med
slåttermaskinen, som jag lånat, och
så har jag ärende till handelsboden.
— Då kanske det unga
skördefolket vill hälsa på i prästgården en
stund, fortfor prosten. Herbert kan
hämta med båten kl. 6 — passar
det?
Det passade utmärkt. De unga
männen fortsatte med sitt arbete,
och Ragnhild gick hem till gården
med kaffegrejorna. Så ägnade hon
sig åt mormor, medan mor Hedda
mjölkade korna, och hade just
hunnit snygga till sig litet, när
kandidaten, som skyndat hem, lade till
vid Sjöviks brygga med
prästgårdsbåten.
Det var tre glada unga
människor, som foro i väg utåt sjön. Den
ovanliga situation, under vilken
bekantskapen blivit gjord, tog bort
all stelhet, och i prästgården blevo
de mottagna som gamla bekanta.
Det blev en trevlig1 afton med
lustvandring i den vackra trädgården,
musik till piano och fiol, samt en
enkel men smaklig kvällsmåltid.
Efter densamma aftonbön, som
något helt naturligt: prosten läste en
god betraktelse, bad så varmt om
Guds välsignelse över dem alla —
så sjöngs en aftonpsalm — ingen
tryckt stämning alls. Sedan skulle
det bli återfärd över sjön i det
granna månskenet; och den
omtänksamma prästfrun svepte så moderligt
vänligt en varm schal om Ragnhild.
Det blev en förtjusande färd över
det blanka vattnet, där
månstrimman gjorde en glittrande väg över
hemlighetsfulla djup. Återfärden
skulle endast ta femton minuter,
men det var alltför kort tid — då
skulle man ej hinna att njuta nog.
Så rodde kandidaten utåt de
blanka, ljusa fjärdarna åt motsatt håll
— bara sakta årtag, då och då, så
att båten endast gled framåt i
den underbara septemberkvällen.
Och Ragnhilds ögon tindrade i kapp
med månljuset. Det var en u p
p-1 e v e 1 s e att färdas så här -—■
fjärran från allt annat i världen.
Äntligen måste de dock
återvända. Och tyst smögo de sig in i hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
