Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - Det var då, skiss för Under juldagar av Rosa Thörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER JULDAGAR
19
mor kom på besök. Och fingo de
henne som nu placerad framför
brasan i hallen och bådo riktigt
vackert om en berättelse, så fingo de
ofta en skildring från tider som
gått, en upplevelse ur farmors rika
liv. Ty se, ingen kunde berätta
som farmor, det voro alla eniga om.
— Farmor borde vara hundra
år, förklarade Siv, så mycket som
hon upplevat, och så mycket som
hon vet.
— Ja, det är förunderligt med
farmor, sade Harald, äldste sonen,
begrundande, att hon förefaller
ibland som om hon inte vore äldre
än mor.
— Och hennes hår har guldfärg,
så att i eldsken ser det blont och
inte vitt ut. Då ser farmor ut som
en ung flicka, tyckte Asta.
— När man ser er farmor, smärt
och spänstig, med rosiga kinder och
klara, glada ögon, sade Marianne
Verner, så tycker man att hon
måste tillhöra de få benådade, som
burits genom livet på änglahänder.
— Farmor, utropade
ungdomarna Brändell på en gång, om
någon, så har väl hon fått trampa
törniga stigar i livet!
— Ja, nog har lilla farmor fått
känna på livets ve mer än de flesta,
sade Bertil allvarsamt, efter vad far
sagt.
— Om hon inte gjort det, så
hade hon inte haft en sådan rik
livserfarenhet och kunnat vara till så
stor välsignelse både för oss oct
andra, som hon varit och är, sade
Siv.
— Det är svårt att fatta, att hon,
som verkar så lugn och harmonisk
och så underbart ung till sinnet,
fått brottas med livets stormar som
andra människor, tyckte Bernt
Sjöberg.
— Mer än andra, sade
Harald bestämt. Vi minns det ju inte,
men far har berättat det för oss.
— Det är väl Kristus i
hen-n e, som burit henne över djupen,
genom stormarna, in i vilan redan
här, sade Märta Bengtson.
—■ Då är det ju änglahänder i alla
fall, sade Marianne.
— M> e r än änglahänder,
Marianne, nickade Harald allvarligt.
Nu satt farmor här omgiven av
sina kära ungdomar, som alla
längtade efter en av hennes berättelser.
-—• Söta farmor, tala om något
för oss i kväll, bad Siv, husets
yngsta och farmors speciella
gunstling. Hon satt uppflugen på
armstödet till farmors stol och lade nu
sin kind smeksamt mot farmors.
Farmor hade suttit försjunken i
tankar och sett in i elden. Var det
forna tiders runor de lekande
lågorna ristade, eller avslöjade de
kommande dagars händelser för
henne, vars ögon sågo klarare och
djupare än de flestas?
Vid ett nytt, inställsamt: "Lilla
rara farmor", rätade hon upp sig.
— Nej, vet ni, ungdomar, ni tro
visst att jag är nittio år och med
allt blodet fruset till is i ådrorna,
eftersom ni bonar om mig på det
här sättet.
Hon gav pallen en puff, så att
den åkte ut åt golvet, där den
blixtsnabbt fångades av Harald, som
satte sig på den, trots Astas protester
och energiska försök att erövra den.
Hon slängde undan kudden
bakom ryggen och satte sig kapprak i
stolen och lät sin leende blick över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
