Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under juldagar (Nr 12. December 1930) - Den gyllene slöjan, för Under juldagar av Herman Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
HALLS BERÄTTELSER
i land . . . Hon hade en vit
klänning och var så söt ... så söt . . .
men huh, så kallt! . . . Hon
smyger rysande närmre mor . . .
Mor skyndar att hädda ned sin
tös, som snart sover. Vid den lilla
bädden höjer mor knä, tackar Gud
ur djupet av sitt hjärta och beder
om skydd för kommande dagar.
— Men om hon hotas i livets strid
av väldiga vågors brus,
och om hon glömmer sitt hjärtas
frid
för nöjets farliga rus,
o Gud, en ängel då sänd som förr
att leda barnet till hemmets dörr . .
Nu flyger den unga flickan ut i
världen . . . ögonen stråla av liv,
kinderna rodna av hälsa, och
gestalten är smidig och fin som en
vårens björk i skogen.
Mors ögon stå fulla av tårar, då
hon för sista gången på kanske lång
tid sluter dottern till sitt hjärta,
och hennes själ är bedrövad, då
hon går ensam hem till sin hydda.
Hon vet att livsvårens stormflod är
farlig . . .
De sorgsna tankarna bli så
tunga, så tunga. Hon orkar ej
längre bära dem. Hon knäböjer
på gångstigen, knäpper sina
händer och ropar: "Gud, du som allt
förmår, skydda mitt barn!"
Hon kan ej säga mer och
behö-ver ej heller. I samma ögonblick
fylles hennes själ av trons- fröjd,
och hennes kärleksblick ser. in i
framtiden . . . Där är storm och
brus och hårda strider, men där är
seger, seger...
Den unga flickan, som föres allt
längre bort från mor, sitter med
slutna ögon i ett kupéhörn. Hon
drömmer om mor, och hon känner
mors stora kärlek tbölja omkring
sig . . .
Men då hon hunnit den stora
staden och går genom de
larmande gatorna, är det en och annan
som stannar och ser efter henne.
Är det aftonsolen som lindar
gyllene strålar omkring henne? Nej,
det är mors höner som väva denna
underbara slöja, och mot den skola
ondskans svarta pilar ’brytas . . .
John Burner befann sig på
promenad i drömmens fantastiskt
härliga värld. Han gick en av
mörkröda rosor och brinnande jätteljus
kantad väg upp mot en
slottsliknande byggnad, på vars altan en
ung kvinna bidade hans ankomst.
Och rosorna doftade allt ljuvligare
och ljusen tindrade allt klarare ju
närmre han kom den sköna
gestalten. Men innan han hunnit fram,
började ljusen att slockna, ett efter
ett, och rosorna att falla av, en efter
en, och den ljuva kvinnogestalten
sveptes in som i en gyllene dimma.
Den vackra drömmen bleknade och
försvann.
Han vaknade, tände ljuset och
såg på klockan. Bara 6,30! Och
båten gick ej förrän 8,30. Alltså,
ännu en timme i de vakna
drömmarnas värld.
Han tänkte på den fagra
drömmen. Rosor och ljus. Vilka
härliga attribut till vandringen på
livets kungsväg! Framgångens
ljus brunno klarare för varje dag,
och hoppets rosor doftade vid
vägens rand.
Men ’bland dessa härliga rosor
växte en blyg blomma, ett
öde-marKens iblomster. planterat i stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
