Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
HEL SO VÄNNEN.
öprovinser, hvaraf Färöarna hade varit fria från mässling i 65 år
och Island ännu längre tid, infördes smitta år 1846. Följden blef,
att så godt som alla deras innebyggare angrepos under loppet af
några månader. Undantag gjorde blott några undangömda gårdar
eller byar, hvilkas invånare omsorgsfullt undveko beröring med
den öfriga befolkningen under farsotstiden. Flere af Färöarne fingo
1875 och en annan bland dem 1880 nya besök af sjukdomeD.
Vid dessa tillfällen insjuknade nästan mangrant de invånare, som
blifvit födda efter epidemien 1846, men ingen bland de kvarlefvande
från denna tid, undantagandes just dem, som bebodde nyss
omtalade byar, hvilka år 1846 lyckades undkomma.
Genom iakttagelser hufvudsakligen under nu antydda
epidemier veta vi också med säkerhet, att det vanligen åtgår 13 till
14 dygn mellan smittämnets första upptagande i kroppen och
sjukdomens utbrott. Kortaste tiden för sjukdomens sålunda dolda,
symptomfria skede torde vara 10 dagar, längst uppgifves hon till 18.
För att förstå förloppet vid månget mässlingsfalls uppkomst
är det äfven viktigt veta, att sjukdomen smittar redan i sin allra
första början, innan ännu febern utbrutit eller utslaget framträdt.
De första tecknen af mässling utgöras, såsom vi hafva oss bekant,
af hosta och snufva samt röda, rinnande ögon — ett
sjukdomstillstånd, som oftast icke står att skilja från vanlig, icke smittande
bröst- och näskatarr.
Under detta tidiga skede öfverföres smittan lätt från person
till person. Det är kanske mest för den skull, som man på mera
befolkade orter röner så liten framgång af försöken att hämma
sjukdomens utbredning genom att från skolorna, hvilka ju ofta
utgöra de värsta smittohärdarne, afhålla sjuka barn och deras syskon.
Vanligen igenkännes sjukdomen försent.
Hittills har det icke heller på något annat sätt lyckats att med
nämnvärd framgåDg motarbeta mässlingens spridning. Om man
undantager en och annan ö i världshafvet eller därmed jämförliga
ställen, gäller det därför ännu såsom regel, att alla människor få
mässling, om de ej dö mycket unga. Så mycket mera
maktpåliggande är det för den skull att utröna, genom hvilka medel man
skall kunna mildra den redan utbrutna sjukdomen och förekomma,
att densamma genom tillstötande lunginflammation eller andra
svåra sjukdomar tager ett farligt förlopp. Det är nämligen ett
misstag att tro, att mässling ständigt är en lindrig sjukdom. Bevis
för motsatsen lemna de större städernas dödslistor. Låtom oss
anföra allenast ett enda exempel. I Stockholm dogo af mässling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
